Bananflugorna har återvänt till vårt i flera månader så gott som alldeles flugfria hem. I morse när sex-åringen skulle klä på sig meddelade hon att det fanns en massa flugor på garderobsdörren i ungarnas sovrum.
-Hur många? frågade jag i ett försök att bedöma flugkrisens omfattning och huruvida jag skulle ta itu med att försöka lokalisera källan nu genast eller senare.
-Kanske sex, sa hon.
Det lät inte så farligt tyckte jag, även om det lät litet konstigt med garderobsdörren, annars brukar de hållas i köket, företrädesvis mumsandes på ananas. Men vad är väl sex bananflugor på en garderobsdörr när klockan är fem i åtta och tre barn ska kläs på för att sedan baxas ut genom dörren, ner i garaget och in i bilen utan att komma för sent till sexåringens skola? Man får piroritera här i livet, det hjälps inte; flugmysteriet fick vänta till eftermiddagen.
Så här i efterhand kan jag konstatera att det var kanske något av en felprioritering. Dessutom glömde vi bort flugorna ända tills ikväll när vi skulle lägga oss och läsa sagor. När tre-åringen hoppade upp i sängen hoppade han lika snabbt ner igen med ett förvånat "yack, mamma, det är bugs i min säng!!" och med bananflugorna som ett litet irriterat svart moln svärmandes omkring honom.
Vi tittade under sängen och där låg en halväten, svart banan som under dagen haft gott om tid på sig att locka till sig ännu fler flugor (dessutom,det tar inte tio dagar för dem att föröka sig, det tar tio minuter!).
Sedan jagade vi bananflugor i en halvimme innan vi vågade lägga oss och läsa. Sedan jagade vi bananflugor medan vi läste och sedan en stund efter att vi slutat läsa. Till slut, efter att ha försäkrat tre-åringen hundra gånger om att flugorna inte äter barn, bara bananer, kunde han tänka sig att försöka sova, inlindad i det flugskyddande täcket som en mycket svettig kåldolme.
Imorgon kommer det tunga artilleriet fram: ättika, diskmedel och vitt vin.
Och tre-åringen har lovat att alltid äta mat och frukt vid köksbordet och ingen annanstans och att aldrig aldrig mer slänga bananer eller något annat ätbart över huvud taget bakom sängen eller någon annanstans, någonsin.
Om det verkligen fungerar så kan jag nästan, trots hög äckelfaktor, rekommendera metoden.
Hade slut på vin, prövade saft istället, ännu mer effektivt.För övrigt vet jag inte varför de kallas bananflugor, de äter ju allt!
Vi har inte haft en enda banan i huset och fick plötsligt förra veckan en invasion av bananflugor! Vi vet fortfarande inte var de kom ifrån och tillbringade en hel kväll med att jaga.. urk… Noterar – ättika, vitt vin och diskmedel! Om jag bara visste var vi ska börja skura…