Dagens läge: försiktig pessimism

juli 21st, 2009 § 4 comments § permalink

Jag skjutsade Jeff till flygplatsen tidigt i morse: hans semester är slut och nu ska han hem och köpa hus och ja, möjligtvis hinna jobba emellanåt, men mest ska han köpa hus. Vårt fina lilla hus som bara står där och väntar på att vi ska flytta in, men nu har nya skatteskulder hittats hos ägaren och IRS är inte en vänligt sinnad myndighet. De vill ha sina stålar. Ägaren vill bo där gratis tills han blir utkastad om sex månader då han tänker flytta till Canada med sina pengar. Vi vill bara ha vårt hus.

Det låg tre trafikdödade renar på vägen till flygplatsen. Vi körde slalom mellan dem och lastbilen som kört på dem och jag tänkte, det gör jag varje gång jag ser renar på vägen, på den där reportern som körde hit upp för att följa vårens mordrättegång och mejade ner 17 renar. Sjutton renar. Hur lyckas man med det, undrar jag? Renar står sällan tätt, tätt tillsammans, de liksom traskar omkring lite kors och tvärs som de känner för och som om de ägde vägen, vilket man kanske kan säga att de gör, i alla fall tills det kommer en bil och råkar köra på dem. Sjutton stycken. Man måste anstränga sig, köra slalom på vägen för att träffa så många i ett svep. Om han inte backade och körde på dem igen med nya friska krafter. Mycket märkligt är det.

Pillow talk

juli 17th, 2009 § 5 comments § permalink

”You know, if we get this house we have nothing left to strive for. We have arrived, everything is in place: we´re happily married, we have great kids and jobs and soon, maybe, we have the house we really wanted and where our kids will grow up.

”Sounds great to me.”

”It´s not great at all, it´s terrifying! This is when life will just be happening and before we know it we´ll be sitting by the kitchen table in our beautiful little house where we raised our kids and where every single inch has some memory attached to it and Erik has just left for college and we´re 60 and all those wonderful years that are just about to start happening now will already be over and we´ll talk about this exact moment and get all nostalgic and sad and then we´ll die.”

”Jesus, were buying a house, that´s it. It´s great and exciting, can´t we just be happy and have sex? Besides, you don´t have a job. You have plenty left to strive for.”

”Oh. Well. Yes. You´re right. Thanks for reminding me, I feel better already.”

Officially in escrow

juli 16th, 2009 § 2 comments § permalink

Just det ja. Och Jeff vill fira lite grann, men det vill inte jag för det här kan fortfarande gå lite hur som helst.  Det är en "short sale" och jag kan inte riktigt redogöra för allt vad det innebär mer än att det är mer komplicerat än en vanlig försäljning och att allt möjligt kan gå fel. Därför vill jag inte fira alls ikväll, bara vara försiktigt optimistisk och möjligtvis tänka bara en anings aning på hur det skulle kännas att sitta ute på altanen efter middagen och lyssna på träden som susar (ja, det är det här huset med de här träden) och på någon grannes hund som skäller och på hur vi skulle sitta där ute dricka upp det sista av vinet innan någon orkar börja plocka undan och gå in och diska. Det tänker jag på, kanske gör jag det lite för mycket för mitt eget bästa, men vad fasen. Vi har i alla fall aldrig varit så här nära förut.

Klockan är tre minuter över två i Los Angeles. Sammanträdestid.

juli 14th, 2009 § 0 comments § permalink

Ikväll har vi husvaka. Vi dricker cider och äter chips för att hålla oss vakna medan vi väntar på att några personer i L.A. ska bestämma sig för om de kan acceptera vårt bud eller inte. Sedan väntar vi på att dessa personer ska meddela vår mäklare som ska meddela oss och vi kommer antingen att bli alldeles lyckliga eller ganska så olyckliga. Kanske vi får besked i natt, kanske inte. Vi vet inte, vi bara väntar och dricker cider.

Jag tycker verkligen inte alls om att söka jobb

juli 10th, 2009 § 3 comments § permalink

”Please summarize your experience, achievements, knowledge, personal qualities and skills that are relevant to the position you are applying for (maximum 250 words).”

Mitt liv på 250 ord. Är de alldeles från vettet?

(dessa mycket korta rader blev 40 ord)

Märkliga ord och uttryck I

juli 8th, 2009 § 4 comments § permalink

Som vanligt förundras jag över alla nya ord och uttryck som mina barn börjar använda efter ett par veckor i Sverige. De flesta känner jag igen från förra året och de är lika fula eller märkliga nu som då, men det är som det är med den saken, bara att ”gilla läget” som man säger.

Ett uttryck undrar jag dock mycket över, nämligen ”ofta.” Inte ofta i den gamla vanliga hederliga betydelsen något som förekommer regelbundet, utan mer som ett sarkastiskt ”yeah, sure.”

Så här:

”Jag sprang Tjejmilen på 35 minuter blankt förra året.”

”Ofta.”

Eller så här:

”Kan inte du följa med mig ut och plocka bär imorgon?”

”Mäh, ofta.”

Eller:

”Ofta jag tänker sitta barnvakt ikväll.” (Betyder alltså att jag aldrig i livet kan tänka mig att vara barnvakt ikväll.)

Det låter ju inte riktigt klokt det där och dessutom är det fullständigt ologiskt. Är det något slags lokalt lulemål eller pratar hela landets fjortonåringar på detta vis?

After 15 years together we´re still madly in love, I think it´s because we´re still curious, we´re still getting to know one another

juli 6th, 2009 § 1 comment § permalink

”Do you think I should use ilandstrom or i.landstrom for my new address?”

”Do Ilandstrom. No dot.”

Hm. Ok, maybe so. Why do you think that´s better?”

”I don´t know, cause dots are a pain in the ass, I hate dots.”

”Really? You don´t like dots?”

”No. Hate them. Why don´t you use I_landstrom instead?”

”Oh no no no, underscores are a pain in the ass if anything, I hate underscores.”

”Really? What´s wrong with underscores?”

”I always used to have such a hard time finding that damn button on the keyboard when I switched between english and swedish. The dot was always easy to find.”

”Huh. Funny. I had no idea. So Sweetie, I think the kids are asleep, do you wanna go to bed?”

Varför händer detta, varför varför varför?

juli 6th, 2009 § 4 comments § permalink

Jag har hela kvällen för mig själv och jag har en lång lista på saker som jag borde göra, som jag verkligen vill göra. Men jag förmår inte göra någonting vettigt alls; det enda jag förmår är att halvhjärtat leta efter intressanta jobb som jag kan söka (utan att hitta några), vara olycklig över att jag aldrig någonsin kommer att kunna skriva så som Bodil Malmsten skriver, samt försöka låta bli att äta upp ett helt paket Ballerinakex.

Det är allt. Hela dagen har jag väntat på att det ska bli kväll och på att min familj ska ge sig ut på egna äventyr. Nu det kväll, min familj är ute på egna äventyr och det enda jag vill är att de ska komma hem och befria mig från den här misären.

Allt går igen

juli 5th, 2009 § 0 comments § permalink

"Hey, this band does som really good shit! Who is it, Kei-ess-em-bii, who are they, are they still together?"

Gammelmedia vs bloggosfären 0-0

juli 5th, 2009 § 0 comments § permalink

Är inte det märkligt att människor som har det gemensamt att man älskar det skrivna ordet, som har hundratusen tankar i sina huvuden – stora grandiosa tankar och små meningslösa – som man bara måste, måste få ur sig för att det ska bli plats för något annat, för nästa tanke; som sitter hukade över sina datorer och klurar över om det inte kanske passar bäst med ett kommatecken där eller om man ska våga sig på ett semikolon; är det inte märkligt att en relativt stor andel av dessa skrivälskande människor som väl rimligtvis borde vara fullständigt euforiska över såväl alla de möjligheter som ny teknik ger som över att det fortfarande finns butiker med väggarna fyllda av underbara prasslande papperstidningar och tidskrifter från golv till tak inte är det utan istället grupperar sig i det gamla vs det nya och ägnar dyrbar skrivtid tlll att beskriva hur meningslöst, pladdrigt och dåligt det nya är, alternativt hur förfärligt gammalt och omodernt och skitviktigt det gamla är i syfte att en gång för alla bestämma vilken gruppering, den gamla eller den nya, som är den viktigaste MAKTFAKTORN i samhället.

Ja, svarar jag på den frågan, det är mycket märkligt.