Är inte det märkligt att människor som har det gemensamt att man älskar det skrivna ordet, som har hundratusen tankar i sina huvuden – stora grandiosa tankar och små meningslösa – som man bara måste, måste få ur sig för att det ska bli plats för något annat, för nästa tanke; som sitter hukade över sina datorer och klurar över om det inte kanske passar bäst med ett kommatecken där eller om man ska våga sig på ett semikolon; är det inte märkligt att en relativt stor andel av dessa skrivälskande människor som väl rimligtvis borde vara fullständigt euforiska över såväl alla de möjligheter som ny teknik ger som över att det fortfarande finns butiker med väggarna fyllda av underbara prasslande papperstidningar och tidskrifter från golv till tak inte är det utan istället grupperar sig i det gamla vs det nya och ägnar dyrbar skrivtid tlll att beskriva hur meningslöst, pladdrigt och dåligt det nya är, alternativt hur förfärligt gammalt och omodernt och skitviktigt det gamla är i syfte att en gång för alla bestämma vilken gruppering, den gamla eller den nya, som är den viktigaste MAKTFAKTORN i samhället.
Ja, svarar jag på den frågan, det är mycket märkligt.
Lämna ett svar