På tisdagen började jag på mitt nya jobb. Min nya kollega som ansvarat för administrationen kring min anställning visade sig bo i närheten av mitt hyresrum och hon föreslog att vi skulle promenera tillsammans.
“Ja, gärna!” sa jag, överraskad och tacksam över omtanken.
Jobbet visade sig vara okomplicerat och intensivt, med långa dagar och med de allra, allra bästa av kollegor. På morgnarna tog jag hissen upp till 46:e våningen och när säkerhetsporten slog igen bakom mig släppte tankarna på allt och alla som jag saknade. Tack vare jobbet landade jag, en tilltufsad, ensam och ledsen liten människa, ändå relativt mjukt i New York.
Lämna ett svar