diskussioner och aktiviteter som inte borde finnas

mars 12th, 2010 § 3 comments § permalink

Irriterande volunteerdag igår. Först fick jag diskutera med Max lärare om huruvida jag skulle få lov att läsa med Max eller inte. Läser är det vi gör när vi hjälper till i klassrummet, vi sitter med en elev i taget och läser berättelser märkta med olika bokstäver. När en elev har läst tre berättelser i en bokstavsgrupp utan fel går de vidare till nästa. Varje elev sitter med mig i bara några minuter, så det handlar inte om några längre seanser.

Nej, sa läraren. Föräldern som hjälper till ska inte läsa med sitt eget barn.

Jaså, sa jag, men jag vill göra det. Det är enda gången under mina två timmar i klassrummet som jag får jobba med Max.

Nej, sa hon, det blir inte samma sak när föräldrar läser med sina egna barn. Ni kan läsa tillsammans hemma.

Ja det kan vi, sa jag, men för Max är det jättespeciellt när jag är i klassrummet och hjälper till och han vill läsa med mig.

Iskall blick. Hon är en sträng lärare, och hon är särskilt sträng mot föräldrar. Hon gillar nog inte föräldrar alls.

Han behöver bara läsa, sa jag, jag ska inte skriva ner resultatet, men jag vill att han ska läsa med mig.

Iskall blick igen.

Ok. Max, gå och läs med din mamma.

Seger!

Sedan, och som straff, fick jag sitta kvar i klassrummet efter den första lektionen och klippa ut 22 papperslejon medan klassen gick ut och hade idrott. Eller det var väl inte ett straff egentligen, hon hade bett mig göra det innan vår diskussion kom igång, men det kändes som ett straff.

Efter en liten stund kom lärarassistenten in och satte sig för att vässa pennor. Vi pratade lite grann om det ena och det andra.

Alltså, varför sitter jag här och klipper papperslejon åt ungarna? frågade jag så småningom. Borde de inte göra det här själva?

Han skrattade lite och sa något om ”inte hunnit.”

Jaha, sa jag och la ner diskussionen, men fortsatte att fundera på vad vi höll på med. Såvitt jag kommer ihåg har jag aldrig någonsin fått någon pappersfigur klippt åt mig under alla mina år i skolan. Inte har jag fått någon penna vässad åt mig heller, men där satt vi, assistenten och jag, och vässade pennor och klippte ut papperslejon åt ettagluttarna.

Det tog nästan 45 minuter att klippa ut dem. Assistenten satt fortfarande och vässade pennor när jag gick.

dagens viktigaste nyhet i LA Times

mars 11th, 2010 § 0 comments § permalink

parkeringsmätare

Äntligen besked! Så många gånger som jag har stått där och tvekat och inte vetat, frågat någon förbipasserande som inte heller vetat och sedan, efter mycket vånda, svurit och kört därifrån för att leta upp en annan parkeringsplats som naturligtvis inte finns någonstans.

Men nu vet jag, Det är tillåtet att parkera vid en trasig parkeringsmätare i Los Angeles stad, man ska inte få parkeringsböter. Nästa gång jag står där och tvekar, ska jag minnas detta löfte, givet av Transportation Department assistant general manager Amir Sedadi:

”The policy of the Department of Transportation is not to issue any citations to broken meters.”

Visserligen kommer den här artikeln att leda till att alla Angelenos numera vet att man får parkera vid en trasig mätare och att de därför kommer att göra det, vilket i sin tur leder till att lediga platser vid trasiga mätare kommer att bli precis lika sällsynta som lediga platser vid fungerande mätare och att jag  aldrig någonsin kommer att ha någon användning för denna information.

Men i alla fall. Det är en principfråga. Det känns bra att veta.

well, maybe we should cut the poor dog some slack

mars 11th, 2010 § 0 comments § permalink

Vi har en fin liten lokaltidning här i min lilla stad. Palisadian-Post heter den (ja, bindestrecket ska vara där, vet inte riktigt varför) och jag läser den från första sidan till sista när den kommer ut varje torsdag. Den är precis som en lokaltidning ska vara, man får reda på viktiga saker (som hur våra skolor påverkas av det astronomiska budgetunderskottet), och en del mindre viktiga saker ( som att en person fick sin bildörr påkörd när hon, möjligtvis lite obetänksamt och utan att se sig för, det förtäljer inte historien, öppnade den efter att ha parkerat längs med Sunset Blvd).

Som i varje god lokaltidning kan lokalbefolkningen naturligtvis göra sina röster hörda genom insändare och det är det många som gör. Trafikrelaterade insändare är absolut vanligast och som god tvåa kommer den ständiga frågan om hundbajs på gräsmattorna. Här en liten pärla från förra veckans tidning:

”Use your own lawn
Many neighbourhood dog owners seem to take it for granted that their dogs can pee and poop on my lawn (even if they pick up the poop). And so I ask myself: Would they allow their kids to do so? Think about that. Am I supposed to allow your pet some slack because it´s an animal? I don´t understand. Please explain.”

Jag ser och förstår författarens ilska (vår gräsmatta är något av en toalett för lösspringande hundar och när man en gång fått torka upp hundbajs i hela huset efter att en unge råkat trampat i en hög och sedan traskat in utan att ta av sig skorna kan det hända att man funderar på om man kanske ändå inte skulle ta och skriva sig en liten insändare), men kan inte låta bli att fnissa åt den där jämförelsen. Den kom så oväntat, presenterade ett helt nytt angreppssätt, ett helt nytt perspektiv på företeelsen. Vet inte riktigt vad jag skulle svara om jag var en slacker hund och dess ägare. Diskussionen slutar där.

sjuk men frisk men mest sjuk ändå

mars 10th, 2010 § 3 comments § permalink

Så här ser mina tomatplantor ut just nu:

tomatplantor sjuka

Är det inte märkligt?

Å ena sidan: små, vackra tomater som smakar precis som man vill att de ska smaka.

Å andra sidan: svarta fläckar, ruttnande blad, död och elände.

Jag har läst på en del och förstått att tomatplantor är mycket sköra av sig och kan tyna bort i en rad olika sjukdomar. Nu minns jag inte vad jag kom fram till att just mina plantor lider av, men att det är allvarligt har jag förstått och att de befinner sig utom all räddning står också klart, även om själva tomaterna inte har insett det. Tomaterna kämpar på och låtsas som ingenting, de växer och mognar och snart ska vi skörda dem och sedan åker de sorgliga bladresterna i sophinken. Inte ett alldeles lyckat första försök att odla tomater alltså, men inte alldeles misslyckat heller. Till helgen tror jag att vi ska plantera några nya.

en liten pärla till butik

mars 10th, 2010 § 0 comments § permalink

Illiad 2

Illiad 1

Jag visste inte att den fanns, men i lördagens LA Times läste jag om Iliad Bookshop, och i måndags begav jag mig dit. Åkte därifrån som en lyckligare människa med en kasse böcker, bland annat några gamla Joan Didion och några böcker om Los Angeles. Om jag vill lära mig något om Los Angeles historia måste jag läsa City of Nets: a Portrait of Hollywood in the 1940´s, hävdade den mycket sympatiske mannen bakom disken som jag tror var ägaren själv, Dan Weinstein. Så jag köpte den och jag ska börja läsa den så snart jag läst ut tredje delen av Harry Potter.

Underbart ställe, en liten guldgruva faktiskt. I will be back.

Those handsome – and modest- Swedes

mars 7th, 2010 § 3 comments § permalink

På självaste Oscarsdagen får minsann en svensk pryda omslaget av LA Times Magazine. Till och med å:et på Alexander Skarsgård blev rätt.  Intervjun (av Leslie Gornstein) finns inte på nätet och Alicia tog med sig min kamera till sitt sleep-over party, men båda kanske dyker upp så småningom. Tills vidare, en inledande beskrivning av det märkliga, svenska kynnet…

”You can’t accuse Alexander Skarsgård of going Hollywood. At a recent photo shoot, the six-foot-four Swedish stunner – currently heating up the small screen on HBO’s hit series True Blood – showed up sans entourage, parking his own car in the same lot as the crew. His outrageous on-set demand? A cup of coffee, please. Oh, and he volunteered to be his own stand-in for lighting setup. Unheard of! The actor’s unaffected manner – all the more striking given his angular movie-idol looks – put the set in a state of mild bewilderment. This is, after all, the home of hign-maintenance celebrity needs. So when someone as easyoging and ego-free as Skarsgård comes along, we almost don’t know what to do with him.”
Uppdatering 10-11-2010

Som utlovat, så här såg framsidan ut. Lite Garbo-stämning över det hela, är det inte?

alexander skarsgård

men det är härligt med goda grannar

mars 4th, 2010 § 3 comments § permalink

Trad fore pruning

Vår trevlige granne på vänster sida, en äldre man vid namn Larry, har ett mycket stort träd på sin tomt. Det väller över på alla breddar och gör att vår lilla nyanlagda rabatt ligger i skugga hela dagen, inte en strimma sol tar sig över detta mäktiga träd. Trädgårdsmästaren José har försäkrat att i maj, Ingrid, i maj kommer solen att gå över det där trädet, men det är ju då det. I maj har alla mina blommor dött och svamparna tagit över fullständigt.

trad pruned before chainsaw

Så vi pratade med Larry om att det kanske var dags att beskära trädet lite grann och det tyckte han var en bra idé. Men att få träd beskurna kostar en massa pengar som vi för tillfället inte har,  så vi tänkte att det där gör vi själva. Vi tillbringade en hel dag med att handsåga…

trad med grannens chainsaw

…vi tillbringade ytterligare en dag tillsammans med en mycket hjälpsam granne (också en äldre farbror) och hans motorsåg. Han kom gående en lördagsmorgon och frågade om vi möjligtvis hade användning för en motorsåg. Det hade vi förstås och sedan var det ingen hejd på honom; han tillbringade flera timmar sågandes allt som kom i hans väg.

träd den andra grannen

Sedan kom en till granne förbi (en tredje äldre farbror) och han tyckte att det där såg ju roligt ut så han blev också kvar.

trad efter all pruning

Efter allt detta sågande ser trädet ut så här. Färre grenar, yes, och öppnare och ljusare, absolut, men annars ingen skillnad alls. Vi nådde inte ända upp förstås; trädet är fortfarande lika högt, mina plantor ligger fortfarande i skugga och svamparna fnissar och gör highfives med varandra.

Vi ska bara pusta ut lite, sedan inleds plan B.

native mushrooms anyone?

mars 1st, 2010 § 0 comments § permalink

svampar

Take a look at these little darlings that are spreading faster than I can say What the hell are you doing here?? in my lovely native garden. I assume they are native too; I’ll have to smoke them to see if they are any good.

Update:

I was told by someone who knows what he’s talking about that I’m pretty lame when it comes to proper drug use. Apparently, you  don’t smoke magic mushroooms, you eat them. Well, ok then.

utdrag ur familjekrönikan

februari 28th, 2010 § 1 comment § permalink

Stor filmkväll igår, vi såg E.T. tillsammans med ungarna och vilken succé det var. De älskade den, Max tyckte bara att det var jobbigt att det var så mörkt hela tiden. Vilket ju inte är så konstigt eftersom största delen av filmen utspelar sig bakom neddragna persinner eller i en garderob.

E.T. utgör förresten ett slags familjetrauma i det lilla för Jeff och hans bror. Deras farbror, som var framgångsrik set decorator på 70- och 80-talet, tackade nej när Spielberg erbjöd honom E.T. eftersom han lovat George Lucas att göra Howard the Duck. Eller så var möjligtvis farbrorn och Spielberg osams just för tillfället och farbrorn tackade nej av den anledningen, det råder delade meningar om hur det egentligen var med den saken.

Hur som helst, det blev ingen E.T., skrytfaktorn på Howard the Duck var noll och intet för två finniga tonåringar, och den statushöjning som gick förlorad har de aldrig riktigt hämtat sig från. De fick ett sämre utgångsläge i livet helt enkelt, fick starta lite längre ner på stegen. Så tror jag att de ser på det.

Det om det, nu glass och Harry Potter med min älskade unge.

bara lite om os

februari 25th, 2010 § 2 comments § permalink

Jag har varit lite irriterad på mig själv för att jag inte tagit mig för att titta på några som helst OS-sändningar. Vet inte riktigt varför, jag gillar OS och VM och jag har ingen tidsskillnad att skylla på. Mest har det nog med allmänt TV-ogillande att göra. Jag ser aldrig på tv, inte för att det inte finns något att se på för det gör det ju, men det är så förbannat mycket reklam och det tar så mycket tid, tid som jag inte har.

Hur som helst, nu är jag lite lättad över att jag inte började engagera mig i några svenska hockeymatcher, nu tänker jag bara ”nej vad synd” utan att  känna mig alltför ledsen över det. Livet går vidare. Nu hejar jag på Finland, det kan behövas som motvikt till alla stöddiga USA-fans som bor i mitt hus. I morgon är det krig!

« Older Entries

Newer Entries »