å andra sidan så var det ju inte för hans sinne för humor som han fick nobelpriset

januari 27th, 2010 § 5 comments

På Jeffs jobb får de allt som oftast besök av nobelpristagare. Det fick de igår igen och efter det sedvanliga seminariet och minglet skulle Jeff följa nobelpristagaren, som inte känner till Westwood så väl, tillbaka till hotellet.

De gick iväg och befann sig snart inbegripna i ett spännade vetenskapligt samtal (får man förmoda) när nobelpristagaren helt plötsligt, mitt i en mening, började springa. Inget ökande av stegen, inget småspring, nej det var en rush värdig en 100-meters löpare och den skulle ta honom över vägen innan trafikljuset slog om till rött.

Jeff förstod först ingenting, de hade ju gått där i lugn och ro och diskuterat och haft så trevligt och inte hade någon av dem särskilt bråttom heller. Sedan, av ren artighet kanske, började han också springa, såg att en bil kom i hög fart och stod i begrepp att svänga höger och förstod att nu skulle denna man bli överkörd och världen bli en superhjärna fattigare. Nobelpristagaren såg inte alls bilen, han var så fokuserad på att ta sig över vägen och ingenting skulle få stå i hans väg. Så nobelpristagaren sprang, bilen svängde i hög fart, och med ungefär tio centimeters marginal krockade de inte.

Jeff sprang ifatt nobelpristagaren, la handen på hans axel och utropade: ”Man, if you get killed in my company, I´ll never get tenure!”

Det tyckte jag var rätt roligt sagt, hela historien var rätt rolig faktiskt, jag skrattade i alla fall.

-Vad sa han då? frågade jag

– Ingenting. Konstaterade bara att det var han som hade haft företräde. Sedan gick vi till hotellet.

(tenure=fast tjänst vid universitet)

Tagged

§ 5 Responses to å andra sidan så var det ju inte för hans sinne för humor som han fick nobelpriset"

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

What's this?

You are currently reading å andra sidan så var det ju inte för hans sinne för humor som han fick nobelpriset at Ingegerd Landström.

meta