Jag plockar bär nuförtiden. Springer runt i skogen och ropar emellanåt ”Hääär finns det bääär” till mina föräldrar som oftast är med mig. De hör lite dåligt båda två så jag måste ropa högt, vilket har den fördelen att både björnar och brunstiga rentjurar hör att vi kommer och håller sig på behörigt avstånd.
Jag ropar dessvärre inte så ofta som jag skulle vilja, för det finns knappt några hjortron att tala om i de norrländska skogarna i år. Man går och går över oändliga myrar och hittar ett bär här och ett där och allt som oftast dyker man in i ett stort buskage där moln av myggor väntar på en och har man tur så hittar kanske man hittar fyra stora vackra hjortron och sedan går man vidare. Mot nya myrar och nya buskar och kanske ett och annat hjortron.
Jag älskar att plocka hjortron!
Jag har också avskytt alla former av bärplockning, först förra sommaren upptäckte jag det fantastiskt roliga med att plocka hjortron. Blåbär känns fortfarande lite tveksamt. De är så små och det tar sån tid och jag blir så less. Kanske nästa sommar…
Själv har jag fart fram som en mullvad i blåbärsskogen.Fattar fortfarande inte vad som flög i mig då jag tidigare har tyckt att denna aktivitet varit otroligt seg.Men i år gick jag runt i skogen med sommarpratarna i öronen. Det var fatiskt ganska mysigt.Tur att du inte stötte på någon nalle. De kanske var mätta efter att ha käkat alla bären :)Ha det gott