När nio-åriga små tjejer skjuts ihjäl och det efterföljande så kallade politiska samtalet får en att vilja kräkas är det vilsamt att ägna sig åt det lilla livet. Åt min trädgård till exempel. Och åt våra tre fina seriekopplade vattentunnor, som står där och väntar på nästa ösregn.
Vi kan inte ta äran åt oss, det är inte vi som har installerat dem. Det är inte ens vi som har köpt dem, förutom den blå tunnan som vi inhandlade förra året men som det aldrig blev något riktigt bra av.
Nej, det är min svåger, miljökämpen Mark, som har ett litet projekt på gång tillsammans med Culver City. Projektet går ut på att förse Culver City invånarna med tunnor – 500 till att börja med – för att de på så vis ska kunna börja ta tillvara sitt regnvatten. Det är inte officiellt ännu, beslutet ska klubbas igenom i Culver City City Council, men det är bara en formalitet.
Både tunnorna och installationen står alltså Mark & Co för. Inte för att vi bor i Culver City, men Mark ansåg att hans kollegor behövde träna på att installera tunnorna innan det riktiga projektet drar igång, och när han frågade oss om han kunde skicka över ett par personer med ett par tunnor så, ja, det finns inte mycket att säga om det förutom ”Sure Mark, go right ahead.”
Om det regnar rejält tar det ungefär sju minuter för en sån tunna att bli full, vilket ju får tre tunnor att framstå som en mycket liten droppe i ösregnet. Men i alla fall. Man kan bara göra det en tunna i taget.
Lämna ett svar