bibliotekskram

oktober 21st, 2010 § 0 comments § permalink

Bibliotekdags igen, idag mitt gamla stamhak i Westwood. Förr tyckte jag att det var så litet, så litet men det var för att jag jämförde med Central Library i downtown som ju förstås är stort och stiligt. Nu sitter jag mest på vårt lokala bibliotek i Pacific Palisades som verkligen är pyttelitet och ja, då blir genast detta lilla ställe ganska stort.

Men, det jag ville komma fram till var att det hänger verkligen inte på storleken: bibliotek, stort eller litet,  är ett fantastiskt fenomen. Ett offentligt vardagsrum utan köptvång och med obegränsad (ok, nästan i alla fall, alla bibliotek är ju inte British Library som är Biblioteket med stort fett B i mina ögon) tillgång till böcker, tidningar, skrivbord, el, lugn, ro, och – inte minst – sällskap utan prattvång när man känner att väggarna där hemma håller på att rasa in över en där man sitter vid sitt skrivbord och sin dator och bara måste ut bland andra människor.

Jag vet, det är inga nyheter precis, alla känner till hur bra det är med bibliotek. Men ibland måste man påminna sig själv om det, särskilt nu när pengarna för att hålla biblioteken öppna håller på att ta slut, i alla fall i mitt lilla hörn av världen. Förr hade LAPL (Los Angeles Public Library) öppet alla dagar i veckan, sedan stängde de på söndagar, sedan stängde de på måndagar också och nu blir man lite häpet glad när man kommer hit och det visar sig vara öppet.

Ikväll är det öppet ända till åtta. Fint.

i lördags: Theodore Payne

oktober 19th, 2010 § 2 comments § permalink

TP 1

TP 2

TP 3

TP 4

Höstsäsongen har dragit igång på Theodore Payne. Begav mig dit i lördags för att bättra på mina rabatter. Handlade lite grann, inte så mycket för jag hittade inte allt det jag behövde, och pratade med andra native plants entusiaster. Dessutom: musikunderhållning.

Det är så trivsamt där, alla går omkring iklädda kängor, rutiga bomullsskjortor och bredbrättade hattar av olika modeller och funderar och petar bland plantorna och ingenting är det minsta apokalyptiskt.

Det är också Los Angeles.

har han blommor i sitt hår?

oktober 18th, 2010 § 0 comments § permalink

Söndagseftermiddagen tillbringade jag i hemmets lugna vrå, utan några andra ambitioner än att organisera bokhyllan respektive det nya skåpet (som inte  var skevt visade det sig när vi körde tillbaka åbäket till affären, ställde upp den på lasthyllan, fann att den var alldeles oskev och körde skamsna men ändå glada hem den igen), laga en god gulaschsoppa, samt hänga upp halloweendekorationer.

Av halloweendekorationerna blev nästan intet, men bokyllan och skåpet blev organiserat, gulaschen lagad och mycket god och under tiden lyssnade jag på Anders Glenmark från 1990. Jag har kvar det där ”Blommor i sitt hår” kasettbandet och ibland, vid särskilt festliga tillfällen, lyssnar jag på det och tycker att det är ju fortfarande så j-a bra. Och så undrar jag som vanligt vad som blev av denne stilige artist. Det är det inte bara jag som undrar läste jag idag. Blev lite glad när jag läste det. Virtanen har ju kontakter, han kanske kan få fram något.

förresten…

oktober 14th, 2010 § 2 comments § permalink

hr 9

…om någon undrar vad som är det mest amerikanska jag vet så är det just precis det här: strålkastare över baseball/fotbollsplan, ungar som springer och tränare som ropar.  När jag står där vid kanten och tittar på känner jag mig som om jag deltog i en amerikansk film. Det känns inte på riktigt, men det känns bra.

idag: bygga hockeyrink, äta pizza, skejta hem

oktober 14th, 2010 § 0 comments § permalink

hockeyrink bygga 1

hockeyrink bygga 3

hockeyrink bygga 4

hrink 6

hrink 7

hrink 8

dimmigt men blommigt idag

oktober 13th, 2010 § 0 comments § permalink

utsikt hav med blommor

i söndags…

oktober 13th, 2010 § 0 comments § permalink

56715074-12153810

…vad gjorde jag i söndags?

Ja inte gjorde jag det jag borde ha gjort i alla fall, packat ihop min familj och våra cyklar och begett oss (i bil olyckligtvis eftersom det är så långt, men i alla fall) till området mellan East Hollywood och Boyle Heights, där 7.5 miles var avstängda för biltrafik mellan klockan 10 och 15.

Istället för bilar tog 100 000 cyklister, fotgängare, skateboardare och roller bladeare över gatorna, inspirerade av liknande event i andra megastora, vanligtvis cykeolvänliga, städer.  Ciclovia heter originalet och startade i Bogotá i Colombia för 30 år sedan.

L.A. som ska vara så framåt, vi ligger lite efter i vissa hänseenden kan man ju konstatera, cykeltrafik har aldrig varit vår starka sida, men i söndags var det alltså dags för CicLAvia och 100 000 glada människor på gatorna.

Vi var dock inte där, vi hade fullt upp med hockeyträning och städning och inköp av dyr och, visade sig senare, skev byrå som måste transporteras tillbaka och bytas ut och allt detta med byråhelvetet är så irriterande och tidsödande att jag gärna cyklat runt hela L.A. County om jag bara hade sluppit vara med om det.

Vi var inte med på Coastal Cleanup Day heller, som gick av stapeln 25 september; då var det väl något annat ganska oväsentligt som kom i vägen. Kaffe och tidning på verandan eller nåt.

Så dåligt, verkligen, så jäkla dåligt! Jag får se till att se över våra prioriteringar.

nytt från och med nu

oktober 12th, 2010 § 0 comments § permalink

ridning Alicia

Nej vet ni, så här kan jag ju inte hålla på, vilket uselt bloggande det har blivit på sista tiden. Jag vet precis vad det beror på, det beror på att jag har drabbats av svårartad prestationsångest och tycker att allt jag skriver här måste vara genomtänkt, välformulerat och gärna roligt, tänkvärt och klokt också.

(Det märks inte nödvändigtvis på det jag skriver, men det är en annan sak.)

Det begriper ju vem som helst att det blir inte mycket producerat med en sådan måttstock i bakhuvudet.

Så. Nu är det slut med det ett tag framöver. Nu blir det ett och annat anspråkslöst inlägg om det ena och det andra utan några ambitioner alls. Det blir skönt. Det blir kanske inte så spännande och genomtänkt alla gånger, men det gör väl inget? Va? Det är ju faktiskt bara en blogg.

Idag har vi varit till Moonshadow Ranch och ridit. Eller snarare, Alicia har ridit, jag har suttit bredvid och önskat att jag red. Jag ska börja jag också, jag måste bara börja dra in lite pengar till hushållet. Vi ska ha mommy-and-me ridning helt enkelt, det blir härligt!

Alicia hade en ny ridlärare idag och när jag skulle förklara hur mycket hon ridit tidigare drog jag till med att ”she red this and this much two years ago and she red this and this much last summer” och jag hade väl fortsatt ett bra tag till om inte Alicia väst ”det heter inte red mamma, det heter rode” och därmed fått tyst på mig.

”Well, it´s not my language,” svarade jag, precis som jag alltid brukar försvara mig när det blir fel. Vilket det blir oftare än jag vill erkänna. Men det är ok,  jag tycker om när mina barn rättar mig. Jag gillar när jag frågar Alicia om vad ett ord betyder och hon vet det. Eller när hon himlar med ögonen och förklarar hur man uttalar allegiance eller, som jag gjorde alldeles nyss, upplyste om hur man stavar det.

Man blir klok av sina barn.

mitt, eller snarare min brors naturligtvis, lilla fideikommiss. ni kan kalla mig grevinnan om ni vill

oktober 12th, 2010 § 0 comments § permalink

Gården, Dokkas

Sträckläste ut Björn af Kleens ”Jorden de ärvde” som handlar om de svenska fideikommissen. Det  kanske inte låter så spännande, det kanske inte låter som en bok som man sträckläser för att komma fram till det oväntade slutet, men det är det visst.

Den är så välskriven och intressant och visst är det lite kul att titta in i de adliga familjerna och förundras över deras liv och leverne, men framför allt så är det verkligen en välskriven bok som jag bara vill fortsätta läsa.

Massor av fakta och utredande av lagar och bestämmelser och berättelser om arvsfejder skrivet med så lätt hand och allt detta uppblandat med intervjuer av fideikommissarier och slottsherrar och grevar och baroner med pilsnerfilmsnamn som Gyllenkrok och Gripenstedt gör att det inte blir tråkigt en minut.

Det är en annan värld, verkligen, det är det.

Men bäst som jag läste började jag jämföra med vår gård uppe i de norrländska skogarna. Det är en gammal gård som byggdes av min farfars far eller farfars farfar någon gång för mycket länge sedan och till den hör en ansenlig mängd åkrar och ängar och skog, samt byggnader till förbannelse. Allt detta har gått i arv till en son ända fram tills idag när min käre bror har tagit över och nu sitter han där som en fideikommissarie på sin gård och det är ganska roligt tycker jag att föreställa mig honom som just detta.

Aah, min bror, han är för härlig det är han. Förutom att han sitter som en greve på sin gård så säljer han snöskotrar av bara fasen på sitt företag och är den bäste skotermekaren i Norrland. Om någon läsare behöver en skoter så kan jag säkert fixa en bra deal åt er, han är inte omöjlig.

Jag tror jag ska börja kalla honom för Greven.

I alla fall, vår gård är ju inget fideikommiss på något vis och inte är vi adliga heller, men jag känner igen mycket av det som kommer upp i Björn af Kleens bok, både från det som vi går igenom nu och från det som pappa har berättat om hur det gick till när han tog över. Vem ska ta över, hur ska det delas, nej det ska inte delas för det vill vi inte att det ska, hur ska det kompenseras och hur ska driften finansieras osv osv.

Hur som helst, boken är jättebra även om man inte har en gammal gård i släkten att fundera över och jag rekommenderar den varmt.

rött

oktober 7th, 2010 § 4 comments § permalink

Jag har målat väggarna röda i vardagsrummet. Det är det bästa jag någonsin gjort, eller i alla fall det snyggaste! Om jag inte hade tappat bort min kamera hade jag visat precis hur snyggt det är. Så, detta blir det första och enda heminredningstips som någon någonsin får av mig: var inte rädd för starka färger, måla väggarna röda i år.