Jag har hela kvällen för mig själv och jag har en lång lista på saker som jag borde göra, som jag verkligen vill göra. Men jag förmår inte göra någonting vettigt alls; det enda jag förmår är att halvhjärtat leta efter intressanta jobb som jag kan söka (utan att hitta några), vara olycklig över att jag aldrig någonsin kommer att kunna skriva så som Bodil Malmsten skriver, samt försöka låta bli att äta upp ett helt paket Ballerinakex.
Det är allt. Hela dagen har jag väntat på att det ska bli kväll och på att min familj ska ge sig ut på egna äventyr. Nu det kväll, min familj är ute på egna äventyr och det enda jag vill är att de ska komma hem och befria mig från den här misären.