Roligare än allting annat just nu, så roligt så att jag blir lika glad när jag tänker på det som när jag tänker på att vi har köpt ett hus, är att jag har skrivit en artikel.
Det är ingen märkvärdig aritkel alls; den kommer inte att publiceras i någon etablerad tidning, jag får ingenting betalt och den handlar helt anspråkslöst om ett besök som SWEA (organisation för svenska kvinnor bosatta utomlands) gjorde på UCLA Medical Center.
Men ändå.
Jag gick på det där studiebesöket. Lyssnade på föreläsningar. Fick en visning av sjukhuset. Sedan gick jag hem och skrev ihop en artikel om alltihop, in i nyhetsbrevet med det och idag går det ut till medlemmarna.
Det är inte det att jag inte har skrivit någonting tidigare, jag har skrivit massor: jag har skrivit dagbok i hela mitt liv, jag har skrivit fler pm än jag vill komma ihåg, jag har skrivit en avhandling och jag har fått ihop ganska många blogginlägg de senaste tre åren.
Men det här är annorlunda. Jag tänker på den där artikeln och blir alldeles lycklig. Den får mig att känna mig…ja faktiskt nästan som en journalist. Som ett embryo till en journalist. Eller som ett embryo till en skribent eller vad man nu ska kalla det, jag kan inte använda de där titlarna, det känns så förmätet. "Writer" kanske, det ordet tycker jag om. En som skriver helt enkelt, inget konstigt alls med det.
Mitt hus och min artikel. Mina två älsklingar just nu.
Petra, precis så är det!!! Och tack!
Jättekul! Jag förstår dig absolut, det är ju en helt annan sak att skriva en artikel som vanliga människor ska läsa och som ska läsas för nöjes skull… Alltså inte läsas av akademiker som ska utvärdera vad du har gjort, utan artikeln handlar om något som DU inte har gjort (förutom då skrivit artikeln så klart), utan du berättar för läsarna vad någon annan gör. Hm, jag uttrycker mig luddigt, och det är väl därför det inte är jag som är journalist 😉 Grattis till både huset och artikeln!