Sitter i en gungstol på en veranda på ett hotell i Disney World och betraktar regnet. För en stund sedan sken solen över poolen, sedan kom regnet och åskan och då stängde poolen. Sedan vräkte regnet ner i en kvart och nu har det strilat ett tag. De säger att om en timme har det gått över och solen kommer fram igen. Sådär håller det på.
Det är ett galet, sällsamt väder i den här delen av landet.
Vi befinner oss alltså i Floria, utanför Orlando, men i allt väsentligt befinner vi oss i Disney World. Jag vet att det finns ett Florida där ute, men jag har bara skymtat det under resan från flygplatsen. Det är som att befinna sig i den där filmen med Jim Carrey, vavarenudenhetterå?
Disney tar hand om oss, tar hand om allt. Efter att resan blivit bokad skickade de oss biljetter i form av små spiralblock som i detalj talade om hur resan skulle gå till. När vi kom fram till Orlando tog de hand om vårt bagage, slussade oss genom flygplatsen, visade oss till rätt kö för rätt buss, en särskild Magisk Expressbuss (men mitt säte var trasigt och så fort jag råkade luta mig en aning bakåt hamnade jag i knät på en stackars mamma med en liten unge i famn, det var ingenting magiskt med det alls) och sedan åkte vi hem till vårt hotell. ”Welcome home” stod det på en skylt i entréen.
När vi ringer till receptionen svarar en vänlig röst något i stil med ”Thanks for sharing our dream with us, this is…, how can I help you? Samtalet avslutas med ett vänligt ”Have a magical day.”
(När jag ringer till receptionen en andra gång för att ställa samma internetfråga eftersom jag inte förstod det första gången avslutas samtalet med ett alldeles vanligt o-disneyigt ”bye.” Jag förstår att det var en korkad fråga som jag borde ha begripit första gången hon förklarade det för mig.)
När Jeff senare vänligt påpekar för en en person i receptionen att vi måste ha fått hotellets absolut sämsta rum med utsikt över parkeringsplatsen uppgraderas vi till en tvårumssvit med utsikt över ”savannen” där zebror och giraffer och små märkliga hjortar ströver omkring. Sviten är USD1100 dyrare per natt än våra ursprungliga rum, men vi behöver inte betala mellanskillnaden. Vi vet inte riktigt hur det gick till, det var något magiskt över det hela.
Den här resan är en bonus. Inte riktigt den semester jag hade valt om jag hade fått välja, men nu var det inte jag som valde och det är helt ok. Det är en familjesemester där jag tar varje tillfälle i akt att fly familjen, att sätta mig någonstans i ett hörn, i en gungstol på en veranda till exempel, och läsa mina böcker. Det är också helt ok; vi är flera vuxna och det märks inte så mycket om jag är borta.
Nu slutar det regna. Snart hittar mina barn mig, då ska vi gå och bada. Tills det börjar regna igen.
Ah, så var det. Tack.
Filmen du tanker pa med Jim Carrey heter The Truman Show 🙂