Vänta lite här nu, svarade jag verkligen just på det där mailet från en av klassmammorna, det där hon bad fler föräldrar (ja mammor då), cirka fyra till fem personer, att under en timmes tid hjälpa till med att fläta handtagen till korgarna som de små ettagluttarna ska få på klassens alla hjärtans dag kalas; svarade jag verkligen ”jag kan hjälpa till” på det mailet och innebär det alltså att imorgon eftermiddag kommer sammanlagt upp till sex kvinnor i sina bästa arbetsföra år att under en timmes tid sitta på små stolar i klassrummet och fläta små korghandtag till våra barns skolkalas?
Ja. Ja, det gjorde jag och ja, det är precis vad det innebär.
Oh my god.
De flätade korghandtagen är en spott i havet jämfört med allt det andra. Och nu drar vårterminen igång på allvar med fler class parties än mattelektioner på schemat. Håhå.
Ibland känns det allt väldigt skönt att en viss tid i livet är över! Även om jag iofs sluppit fläta korghandtag. Men det var ju en del annat.