Ah, the wonder of an empty day. Inga läkarbesök, inga ärenden att uträtta, inga tider att passa, och biblioteksvolunteeringen som jag skulle haft i två timmar på förmiddagen blev inställd. Jag borde gå till tandläkaren förstås, men jag gör det inte, jag gör det bara inte. Jag vet att det blir värre om jag inte fixar det, men jag kan inte förmig mig att lyfta på luren och tala om för Dr. Zola att kronan inte hjälpte min spruckna tand och att jag nog måste ha den där rotfyllningen i alla fall.
Istället lång springrunda, tidningen, och ett telefonsamtal från min läkare som sa att MRI-undersökningen inte visade så mycket . ”Possibly very early degenerative…” någonting och jag ska testa någon slags medicin och se vad som händer. Inte ett ord om ”möjlig cancertumör” eller MS-liknande symptom. Gott så.
Nu en stor kopp kaffe och så ska jag sätta mig och skriva en artikel baserad på en intervju av en intressant person jag gjorde för alldeles för länge sedan. Det blir bra det.
Lämna ett svar