Just när jag trodde att nu har både barn och vuxna fått ordning på tiden och sovandet så ”WHAM!” slår jetlagen oss i skallen bakifrån och fyra familjemedlemmar av fem vaknar klockan tre och kan inte somna om.
Och vi som ska åka upp till fjällen idag. Köra långt efter slingriga (men förhoppingsvis snöfria) landsvägar, träffa kusinerna, köra skoter, åka skidor, grilla korv, pimpla, åka pulka och tusen andra saker: vi har inte tid att vara jetlagade!
Men annars, om det inte vore för att man blev så trött av det, så är den här tiden på dygnet en bra tid att vara vaken på.
Det är så lugnt och fridfullt i mammas och pappa kök. Frukosten är så god, trots att den bara består av en ganska oansenlig filtallrik. Och under tiden jag äter tittar jag ut genom köksfönstret, för det blir ljust ute redan vid halv fyra, och i all sin vårblekhet är världen så fin där ute. Gula gräsmattor, trötta snöhögar, och rufsiga blomrabatter som just skakat av sig snötäcket och viskar ett förnöjt ”aaaah” för sig själv när vårsolen börjar göra sitt jobb. Det är fint. Min första vårvinter på sju år.
Men just idag hade jag gärna sovit lite längre; jetlag och slingriga fjällvägar känns inte som en vinnande kombination. Det får bli starkt kaffe och så är utsikten sagolikt vacker, den kan hålla vem som helst vaken. Hej hej på ett tag!
Lämna ett svar