Tänkte att jag kanske skulle ta och ansluta mig till det där Twitter som alla talar om. Signade up, insåg att jag skulle behöva lägga till en kort biografi, drabbades av omedelbar identitetskris och beslutade mig för att strunta i alltihop. Vad jobbigt att alltid hålla på att förklara vem man är, vilket underförstått innebär att tala om vad man gör, i alla möjliga sammanhang. Kanske jag kan komma undan med ”trädgårdsälskare och hockeymorsa?”Ja, det får räcka.
Uppdatering:
Det är lite märkligt detta med att följa folk på Twitter. Det verkar vara lite halvprivata saker som pågår där, saker som jag inte har med att göra. Borde man inte känna människan ifråga, eller åtminstone vara någon slags ytlig vän till en vän som man har hälsat på nån gång? What’s the etikett här?
Nu hittade jag dig mig, genom LottaK (fuskade), jag är @onomatopoetry. Jag blandar friskt svenska och engelska, men är nästan alltid arg (precis som afk) och pratar om typ allt. Ibland om var jag är med.
och de tappar mig också om de berättar var de är, eller vad de äter till lunch. not that you would ever.
hahah jag tror jag är din första follower också.
språk varierar, men jag skall erkänna att om någon bara twittrar på holländska så tappar de mig. så jag undviker svenska.
Jamensedär, Lotta, nu är du min första follower. Follower as in I follow you menar jag. Nästa fråga: engelska eller svenska??
PS jag använder oftast en länk till hemsida eller blog som presentation. Why invent the wheel.
Jag tycker det är lite som lunchrumssamtal. Man lägger sig i om man vill, men ibland sitter man tyst och låtsas som man inte hör. Fast alla blir glada över uppmärksamhet, så det är helt ok att följa vem som helst. Jag är @LottaK! Och sedan vill jag säga att jag verkligen gillar twitter också. Mycket mer professionellt än facebook. Jag har fått en massa bra kontakter och lärt mig jättemycket.