I hörnet av Wilshire Blvd och Glendon Ave, bakom vårt lilla bibliotek och omgiven av lägenhetskomplex och parkeringsgarage, ligger Marilyn Monroe begravd. Om man inte vet att det finns en begravningsplats just där så lägger man antagligen inte ens märke till den: ingången till Pierce Brothers Westwood Village Memorial Park är gemensam med utfarten från parkeringsgaraget och ända tills helt nyligen fanns det ingen skylt som talade om vart man skulle gå.
Marilyn Monroes gravplats är inte storslagen alls och den är inte övertäckt av blommor, nallebjörnar och hjärtformade kuddar. Den består bara av en liten anspråkslös fyrkantig krypta med namn och årtal ingraverade på en platta. Det enda som skiljer hennes fyrkant från de intilliggandes, är att den är litet mörkare, (miss)färgad, sägs det, av alla kyssar den fått ta emot under årens lopp.
Kryptan till vänster om Marilyn Monroes är tom än så länge, men den är bokad och betald av Playboy-kungen Hugh Hefner. Hefner ville egentligen ha kryptan ovanför Monroe, men den var redan upptagen av Richard F. Poncher, vars vänner, sägs det, vände på honom efter att han kommit på plats i sin krypta för att han alltid skulle vara "on top." Möjligtvis kan man tänka sig att det var något sådant som gubben Hefner också hade i åtanke.
Att Marilyn Monroe (och ett gäng andra Hollywoodstjärnor, bl a Natalie Wood, Burt Lancaster, Dean Martin, Doroty Stratten och Billy Wilder), ligger begravda just här är kanske ganska passande, för även om Westwood inte längre är The place to go en lördagkväll, så är det faktiskt fortfarande det absolut biotätaste lilla hörnet av världen och biopremiärerna avlöser fortfarande varandra. Ibland, på väg hem från jobbet på kvällen, går jag förbi de röda mattorna och folksamlingarna och i ungefär en sekund saktar jag ner stegen och känner att mitt liv nog är lite glamoröst i alla fall. Sedan kommer jag på att "fan, jag glömde bort att köpa fiskpinnar till ungarna" och så halvspringer jag in på WholeFoods och den där känslan av Hollywoodliv står kvar på trottoaren och suckar besviket.
Hur som helst, jag tycker nog att de ser lite malplacerade ut där de ligger, Marilyn Monroe och de andra stjärnorna, inklämda mellan höghusen och biblioteket och alldeles intill ett ständigt trafikbrusande Wilshire Blvd. Jag hade nog förväntat mig att platsen för Marily Monroes sista vila skulle vara mer grandios. Eller kanske bara litet lugnare och mer fridfullt belägen, under en stor korkek någonstans – det tycker jag att hon hade förtjänat. Det, och så något mer sympatiska grabbar i gravarna bredvid.
Hoppas du får en fridfull jul också, Eva. Vi hörs av under jullovet!
Intressant iaktagelse. När jag var yngre tycket jag inte om kyrkogårdar, men nu tycker jag det är fridfullt och vackert. I somras, när vi var och vandrade, gick vi in på en rallarkyrkogård. Gravarna låg fridfullt inbäddade bland träd och grönska och nedanför berget såg man Torneträsk ringla sig fram. Total sinnesfrid. Jag tycker precis som du, att Marilyn Moroe borde ha fått en fridfullare plats för sin sista vila.