Jag har fått flera komplimanger på sistone. Komplimanger får jag visserligen ganska ofta, men till 99% kommer de från min man eller mina barn. Trevligt förstås, men de räknas inte riktigt, komplimanger inom familjen hör ju liksom till. Dessutom, som komplimang betraktat är "Mommy, your floppy belly is the best in the world" ganska tveksam.
Nej, på sistone har jag fått flera (ok, kanske fem på sin höjd, men i alla fall) komplimanger av människor jag inte känner. Och idag, fast jag var så eländes förkyld och rödnäst och glansögd, fick jag först en komplimang för min frisyr. Senare sa en annan kund "tack och hej" till min kollega, gick iväg, vände i dörren, kom tillbaka och sa "och tack till damen i svart" (det var jag alltså) och gick iväg. Det var visserligen inte en komplimang i ordets rätta bemärkelse, men i kombination med ett vackert leende och en lång blick (fast inte alls på ett slemmigt sätt vill jag betona) drog jag mina egna slutsatser.
Jag har funderat en del på vad de där komplimangerna kan bero på och jag har kommit fram till att det måste vara Fälldin-brillorna. Jeff att det är väl inget konstigt med det: "It's the sexy-librarian-look," konstaterade han. "Guys like that." "Uhuh?", sa jag. Nu väntar jag med spänning på vad som kommer att hända när det slutar regnar och jag får börja använda mina nya pilot-Salt. Jeff kommer inte att släppa ut mig genom dörren.
Lämna ett svar