Jag stod under värmelampan och såg luciaföljet komma inskridande över terassen. De ställde sig mitt på altanen, med ryggen mot poolen, med ett och annat palmträd vajande i bakgrunden och de sjöng "Gläns över sjö och strand" så vackert för både svenskar och amerikaner.
Jag stod och väntade på att luciastämningen skulle infinna sig, den där stämningen som har sitt ursprung i låg- och mellanstadiets alla luciamorgnar då vi sprang från klassrummet till hallen utanför gympasalen i våra lucialinnen och det var 23 grader kallt ute och fortfarande mörkt. De där luciamorgnarna när vi stod i hallen, uppradade två och två, och fnissade och kikade in i salen genom dörrspringan och väste "Guuud vad mycket folk" och memorerade verser som skulle läsas med darriga röster. Vi var så nervösa och vi skred fram genom gympasalen som luktade av pepparkakor och O'boy bara denna enda dag på året och vi kikade i smyg efter våra föräldrar, men vi såg dem aldrig för alla i publiken var bara mörka skuggor denna magiska morgon.
Jag stod under värmelampan på en vacker terass i Beverly Hills och försökte frammana den där luciamorgonsstämningen som alltid brukar infinna sig när jag hör luciasånger, men den här gången gick det faktiskt inte. Ibland är gympasalen alldeles för långt borta.
Visst är det irriterande med den usla hållbarheten på lussekatter, det måste finnas något sätt att få dem att hålla sig någorlunda mjuka i åtminstone 48 timmar…Hoppas ni hade en härlig luciahelg!
Vilka härliga minnen, jag ryser här borta i värmen 😉 Det blev inte ens luciatåg på svt.se för mig, men det ligger väl kvar om jag känner för det… Men lussekatter blev det i helgen – saftiga i lördags, torra och kompakta igår :-(Stor kram!
bara det att jag inte får vara med 🙂 Lussekramar till dig också!
Mörkret, spänningen, en fullsatt gympasal, lussebullar, pepparkakor och varm oboy, luciafirande ser precis likadant ut idag som då vi var elever. En lussebullekram