Idag, den 4:e december kom det första julkortet med posten. Fjärde december! Jag satt vid köksbordet och tittade på kortet, bestående av två fina, julklädda barn som önskade God Jul, och jag tänkte för mig själv att jag fattar inte hur en del människor fixar det.
Vi har inte tagit några julfoton ännu (och jag har verkligen inte några högra krav på detta foto, att vi alla ska vara samlade och titta åt ungefär samma håll brukar är helt godtagbart) och nu är Jeff bortrest och hela söndagen ska jag jobba på julmarknaden och då blir det inga kort tagna. Och under veckorna blir det mörkt så tidigt och min kamera tar inga bra bilder när det är mörkt. Så möjligtvis nästa helg, men då är det ju snart jul och korten som man skickar kommer fram lagom till trettonhelgen.
Vi borde förstås ha planerat i god tid, tagit några fina bilder redan för en månad sedan och skickat iväg julkorten till Sverige lagom till första advent. Varje år, vanligtvis någon gång i oktober, tänker jag att jag ska göra det. Sedan hamnar jag där ändå till sist. Vid köksbordet, fingrandes på någon annans tidiga julkort.
Jag vet jag vet, men det är något just med julkort. De måste vara av papper så att vänner och familj kan placera oss på någon hylla bredvid julgranen och de kan titta på oss ibland och sakna oss lite och vi får vara med på ett hörn ändå, fast vi inte är där…
Men då får väl bestämma att göra något bra för miljön. Skicka digitala julkort. Så sparar du båda papper och koldioxidutsläpp. Kanske inte så mycket koldioxidutsläpp.