Varje gång jag tittar mig i spegeln tänker jag, ”Nämen hej på dej Sten Broman,” men det gör ingenting. Jag är bara så lycklig över mina nya glasögon. Mina progressiva glasögon som jag trodde skulle få mig att känna mig gammal och trött men som gör mig lycklig och gör livet lite lättare och som gör läsning och dator till något okomplicerat och enkelt igen. Mina gamla glasögon var dessutom förfärligt repiga, verkligen pinsamt repade och helt vidriga, och nu bligar jag ut på världen med hela linser och tänker förundrat, ”jaså var det så här det såg ut? Så trevligt.”
här sitter jag och läser och har det bra
mars 22nd, 2012 § 0 comments
Lämna ett svar