Jul och ro och Wii

december 25th, 2009 § 1 comment § permalink

dance revolution

Det blev ett Wii i julklapp. Wii och ett par cyklar så nu har alla familjemedlemmar varsin och vi kan cykla iväg på trivsamma utflykter längs stranden.

Ja, och då är det ju lätt att räkna ut vad vi gör denna ljuvligt varma och soliga och vindstilla juldagsmorgon, som gjord för trivsamma cykelutflykter vid havet.

Hint: not so much biking no…

Dags att gå vidare i livet. Dags att komma ut.

december 23rd, 2009 § 2 comments § permalink

Det har varit mycket med det tekniska på senare tid. Först har jag installerat Pages och lärt mig en massa  saker som man kan göra med det programmet. Det är en hel del det och det är väldigt roligt. Sedan har jag valt webhotell och fixat det och så har jag laddat ner WordPress till detta webhotell och hela tiden har jag varit  lite stolt över allt jag åstadkommit alldeles på egen hand (ok, nästan på egen hand i alla fall). Jag har verkligen ansträngt mig för att inte förfalla till mitt vanliga beteende när det gäller att lära mig tekniska detaljer, ett beteende som innebär att jag blir otålig och irriterad och grinig när saker inte fungerar omedelbart eller inte alls och jag inte fattar hur jag ska göra och allting slutar med att jag ringer till Jeff och är otrevlig mot honom för att jag inte begriper eller inte orkar läsa en vanlig, hederlig bruksanvisning. Nej, det är verkligen inte ett beteende som anstår en 40-årig, normalintelligent kvinna och nu är det slut med det. Slut. De senaste dagarna har jag istället läst information och bruksanvisningar, jag har skickat snälla frågor till helpdesks och fått snälla och begripliga svar, testat och testat igen, och på det hela taget varit ganska nöjd med det jag åstadkommit. 

Allt detta har resulterat i att jag numera finns här. Med reservation för att jag efter min starka inledning helt har kört fast när det gäller att få ordning på utseendet. Jag kan inte ändra sidhuvudet så att jag får in bilder, jag kan inte föra över allt det jag skrivit här, jag kan inte få till ett mindre typsnitt på rubrikerna och jag kan inte få mitt namn i skrivstil och med mindre typsnitt. Det där sista är lite pinsamt, ha överseende med det, det ser så förfärfligt blaffigt och skrikigt ut. Det är inte jag. Det ska bli mer modest. I övrigt så är ni förstås mycket välkomna.

Igår och idag

december 22nd, 2009 § 0 comments § permalink

solnedgång

Igår var allt så här varmt och vänligt och vackert. Jag körde hem längs PCH efter att ha lämnat av ungarna för övernattning hos farmor och jag satt och tänkte på hur mycket jag tycker om att bo så nära havet. Jag gör verkligen det; jag vill inte bo någon annanstans. Och så satt jag och såg fram emot allt det där som man ser fram emot när man är barnfri en kväll.

skrivbord

Men ikväll, ikväll är det iskallt ute och så blåsigt att mina tomatplantor flyger all världens väg och måste räddas in i värmen, undan storm och kyla. Ikväll är jag alldeles ensam hemma och det är inte ett dugg roligt. Jeff åkte iväg för att hämta hem ungarna, men det blev så sent så de bestämde sig för att sova över en natt till hos farmor. Och jag sitter vid köksbordet och dricker vin och eldar adventsljus för att hålla mig varm och vill att de ska komma hem. Och så oroar jag mig lite för det där eländes verandataket som vi inte hann spika fast ordentligt; tänk om det blåser iväg i vinden. Suck. Ja, godnatt då.

Parkeringshusglädje

december 19th, 2009 § 0 comments § permalink

traffic parkering

Detta är ju en enastående uppfinning, har ni sett något liknande? Man kör alltså in i ett gigantiskt parkeringsgarage (som inte är uppbyggt efter den där praktiska snurrmodellen när man bara kan köra uppåt, eller i enstaka fall neråt, hela tiden) och istället för att cirkla runt planlöst och leta efter en ledig parkeringsplats, kastar man ett öga på denna skylt som hänger i taket vid infarten. Sedan följer man de gröna pilarna som återkommer med jämna mellanrum i varje korsning och på en minut har man parkerat bilen på en ledig plats (som är utmärkt med en grön lampa för att man ska se att den är ledig) och man har inte svurit eller suckat en enda gång. Fantastiskt.

Är det inte…jomen jag tror faktiskt…är det verkligen SOLEN som lyser utanför mitt fönster???

december 13th, 2009 § 2 comments § permalink

sol igen

Åh det har bara regnat i flera dagar, regnat och regnat och regnat. Och regn är bra på många sätt, men vårt hus pallar inte riktigt med det just nu. Inte min lilla sköra trädgård heller, både hus och blommor behöver sol och mer sol just nu. Och idag kom den. Ja!

Vi började lugnt

december 12th, 2009 § 1 comment § permalink

Bussåkning

Ända sedan vi flyttade till Los Angeles har vi varit en stolt enbilsfamilj. Eller stolt och stolt, det är inte så mycket att skryta om, vi har inte precis ansträngt oss halvt fördärvade för att få vardagen att gå ihop med den där enda bilen: UCLA Campus låg ett kvarter från vår lägenhet, jag jobbade antingen hemma vid skrivbordet eller på tio minuters gångavstånd hemifrån, och farmor hämtade barnen från skolan fyra dagar av fem. Bilen stod i garaget och samlade damm mest hela dagarna, förutom på morgnarna när vi drog iväg på den vanliga skolrundan.

I alla fall.

Nu har vi flyttat ut på landet och nu har vi börjat utforska Los Angeles kollektivtrafik. Hittills är det Jeff som åkt kollektivt, men idag var det Alicia och jag som tog bussen in till Westwood.

”Kan man åka buss i L.A.?” frågar sig någon då, och det kan jag meddela att det kan man; vår första resa gick alldeles utmärkt. Bussen kom nästan i tid, den var inte alls knökfull, och det meddelades tydligt, både skriftligen och muntligen, vilken hållplats vi närmade oss samt vilken hållplats som kom efter det. Hela resan roade vi oss dessutom med  en liten tv-skärm på vilken man kunde läsa roliga historier och svara på gåtor.

Det enda som man kanske skulle kunna klaga på var att man inte kunde få någon växel, så istället för 2.50 betalade jag 5 dollar, men det var väl inte så mycket att bråka om.

Bussförbindelsen Pacific Palisades – Westwood kan alltså rekommenderas varmt som en lämplig åktur för kollektivtrafiknybörjare i L.A..  Större utmaningar väntar runt hörnet.

”It’s a saga of love, literature and the law.”

december 11th, 2009 § 0 comments § permalink

Här händer ingenting just nu och jag är ledsen för det. Det bli bättre. Tills vidare kan jag meddela att LA Times har en lång artikel om arvet efter Stieg Larsson. Läs här.

 Nu ska jag och Alicia ut på äventyr: Vi ska åka buss!

Vårt lilla solskenshus

december 9th, 2009 § 0 comments § permalink

sol över huset

Ja vi har ett solskenshus. Ett hus som tycker om sol och värme och milda vindar. Ett hus som hör hemma i södra Kalifornien när det är som behagligast: inte för varmt, inte för kallt. Ett hus som defintivt inte gillar regn, temperaturer som närmar sig noll och hårda vinterstormar.

När nattemperaturen närmar sig noll blir det kallt i vårt hus, särskilt i de delar av huset där englasfönstrena dominerar, vilket är nästan överallt. När det regnar börjar det droppa in vatten mycket oroväckande på en plats i köket; då kryper myrorna in på toaletten och torkar fötterna; då blir det så förfärande tydligt att vi saknar förvaring eftersom allt som vi för tillfället har på verandan blir sjöblött och måste täckas över alternativt flyttas in genom en akut räddningsaktion klockan två på natten. När det blåser svajar våra underbara, men alldeles för stora eucalyptusträd på ett oroväckande vis. De har korta rötter, eucalyptusträden, och står inte så stadigt och de är verkligen mycket, mycket stora.

Just nu lyser solen. Imorgon kommer nästa storm och sedan väntas en till senare i veckan. Bäva månde vårt lilla hus.

Vårt lilla solskenhus

december 8th, 2009 § 0 comments § permalink

 

Ja vi har ett solskenshus. Ett hus som tycker om sol och värme och milda vindar; ett hus som hör hemma i södra Kalifornien när det är som behagligast, inte för varmt, inte för kallt. Ett hus som defintivt inte gillar regn, temperaturer som närmar sig noll och hårda vinterstormar.

När nattemperaturen närmar sig noll blir det kallt i vårt hus, särskilt i de delar av huset där englasfönstrena dominerar, vilket är nästan överallt. När det regnar börjar det droppa in vatten mycket oroväckande på en plats i köket; då kryper myrorna in på toaletten och torkar fötterna; då blir det så förfärande tydligt att vi saknar förvaring eftersom allt som vi för tillfället har på verandan blir sjöblött och måste täckas över alternativt räddas in genom en akut räddningsaktion klockan två på natten. När det blåser svajar våra underbara, men alldeles för stora eucalyptusträd på ett oroväckande vis. De har korta rötter, eucalyptusträden, och står inte så stadigt och de är verkligen mycket, mycket stora.

Just nu lyser solen. Imorgon kommer nästa storm och sedan väntas en till senare i veckan. Bäva månde vårt lilla hus.

Fredag: julgransmontering och bilkörning

december 5th, 2009 § 3 comments § permalink

 

Första stoppet: Home Depot, upphämtning av julblommor, de heter poinsettias på engelska. Konstaterade att i vår bil ryms exakt en förare, en väska, en kaffemugg, tre omgångar barnskridskor och hjälmar, en verktygslåda, en barnstol, samt 110 st stora poinsettias fördelade på 11 kartonger. Väl packat om jag får säga det själv, och då hade jag ändå fri sikt åt höger.

Avlämning av poinsettias på the Shrine Expo Center och sedan började jag montera upp julgranar inför söndagens julmarknad. Jag fann att SWEA Los Angeles kör med den gamla hederliga varianten plastgran, där varje gren har sin bestämda plats på granstammen och monteras separat medelst ett intrikat färg- och bokstavssystem. Tio sådana granar byggde jag, det tog fyra timmar och då hade jag inte ens klätt dem färdigt ännu. Det ska jag göra kl 6.30 på söndag morgon.

Ofärdig gran.

The Shrine Auditorium och Expo Center är en mycket gammal och fin byggnad, uppförd 1926 (jaja, men det här är L.A. så 1926 är gammalt). Här hölls Oscarsutdelningen ett antal gånger (1947-48 samt flera år mellan 1988 och 2001). Här hölls Emmy-galor och en hög andra award shows förr i världen. Här sattes Michael Jacksons hår i brand år 1984.

Titta vilken fin ordning det börjar bli. Inte så många granar ännu, inga poinsettias, inga utställare, men de kommer. På söndag ska över 3000 människor trängas här och dricka glögg, köpta träskor och titta på luciatåg.

Efter granmonteringen, mycket snabb lunch på McDonalds. Nej, jag lever inte på drive-thru mat, men ibland måste man. Åt i bilen, hatar att göra det, allt blir kladdigt och jobbigt.

Hem igen, upphämtning av barn från skolan. Vill gärna påpeka att jag inte vanligtvis fotar på motorvägen när jag kör själv. Här gick det av någon anledning ganska sakta och jag hade ätit färdigt så jag tyckte att det var ok.

Inte så glada barn på väg till doktorn för att vaccineras. Vi har inte forskat dess mer i hur vi ska göra för att få tag på H1N1-vaccinet, har skjutit det framför oss, alldeles matta av tanken på att köa en hel lördag vid någon clinic bara för att efter sex timmar få reda på att vaccinet tagit slut. Men så gav oss vår granne the Rocket Scientist ett telefonnummer och sa till oss att prova det, vilket vi gjorde igår och fick tid till idag. Han är en stor tillgång, denne vår finske vän.

De syns inte på bilden men långt därute såg jag delfiner. Delfiner har en mycket lugnande effekt på humöret när man stöter på vägbyggen och trafik.

 

Jag tycker om att fota i bilen, det ger mig något att göra medan jag väntar på att det ska bli grönt. Detta är Wilshire och 3:e, kanske 4:e?

Erik tycker också om att sitta i bilen och fota. Titta vilken fin solnedgång han fick med.

Så hem, köpa present till Alicias kompis, och när vi ändå gjorde de så passade vi på att vinka till tomten som kom och hälsade på i stan. Han kom i brandbil den här gången. 

Så iväg till Westwood för att släppa av Alicia hos kära gamla kompisar. Mina pojkar och jag åkte hem och hade eget kalas: Panda Express, Baskin Robbins, film, sömn.

———–

Och där skulle kvällen ha tagit slut, men klockan 12 ringde Alicia och meddelade att hon just hade kräkts och ville komma hem. Lirkade på pojkarna kläder, bar ut dem i bilen, och så tillbaka till Westwood (Jeff har åkt till Nya Zealand). Satt i bilen och tänkte på hur länge sedan det var jag körde bil klockan halv ett på natten. Kände mig helt plötsligt mycket gammal.

Hämtade en emlig Alicia och körde hem igen. Krockade nästan med tre coyotes.

Nu är klockan halv tre och jag tror att det är färdigkräkt för den här gången så jag kan gå och lägga mig. Alicia konstaterade torrt att hon faktiskt trott att man skulle bli frisk av det där vaccinet, inte sjuk.