av alla meningslösa…

juni 26th, 2011 § 3 comments § permalink

Vi ska tillbringa fjärde juli i USA för första gången sedan vi flyttade hit och därför är det mycket prat om fyrverkerier. Var man kan se dem och var de är bäst att se dem, var de är snyggast och framför allt störst. Stora fyrverkerier är alltid, utan undantag, bäst.

Men alltså, fyrverkerier, det är väl det sorgligaste som finns. Jag blir så olycklig av att stå där bland alla andra oohande och aaahaande människor och stirra upp i himlen på fullständigt meningslösa färgblippar. Det enda jag kan tänka på är hur mycket det kostar och att vi står där och tittar på när tusentals kronor bokstavligt talat går upp i rök.

Att vi har så mycket pengar i den här delen av världen att vi kan göra det. Vi tittar och tycker det är så vackert och i samma ögonblick som det är över så har vi glömt bort det. Har någon någonsin sett ett fyrverkeri som lämnat någon form av bestående intryck, annat än möjligtvis nackspärr och – om det var det egna  – ett kvitto på betalningen?

Jag undrar vad Disneys fyrverkerier kostar? De har fyrverkerier varje kväll i deras värld och länder, verkligt magnifika fyrverkerier, båda snygga och stora. Tänk vad många bra saker de skulle kunna göra med de pengarna istället för att elda upp dem. Jag tror att om Disney la av med fyrverkerierna och lät folk veta vad alla de där pengarna nu kan användas till, alla projekt man valt att stödja med dem, så skulle folk tycka att det var en alldeles utmärkt idé och inte alls vara besvikna över uteblivna raketer. Säg att det är så.

Uppdatering: Å andra sidan tjänar Disney så snuskigt mycket pengar på allt de tar så hutlöst mycket betalt för att de skulle kunna bränna av tre timmar långa fyrverkerier tre gånger om dagen och ändå stödja massor av bra projekt om de var intresserade av att göra det. Så just Disney var kanske inte ett bra exempel. Men ni förstår tanken.

Det viktigaste är att ha roligt!

juni 24th, 2011 § 0 comments § permalink

Midsommarafton idag. Mina pojkar spelar hockey, try outs for the traveling teams. Nervöst, alla föräldrar ser allvarliga ut. Alla barn jobbar så hårt. Jag vill tänka att det inte spelar någon roll, men så ser jag hur någon av dem slöar till och jag vill ropa ”Kom igen nu för fasen, visa vad du kan!! Jag sneglar på tränarna, vill förvissa mig om att de såg den snabba dribblingen, det snygga målet. Jag vill att de ska vara bäst! Så lätt är det att förvandlas till en galen hockeymorsa. Gillar inte det riktigt.

bara upp och andas lite

juni 22nd, 2011 § 0 comments § permalink

Å, lugnet.

Ett barn på kalas.

Ett barn på play date.

Ett barn hemma med två kompisar.

Ibland kommer det en pojke och ber mig trycka fast en arm på en legogubbe, de är lite trixiga att få dit.

Annars: Kaffe. Dator. Lugn.

Några minuter till. En halvtimme kanske om jag har tur. Ahh.

märkliga övervägningar

juni 21st, 2011 § 2 comments § permalink

Pojkarna sprang ut och spelade lite hockey på morgonen, som vanligt. De lämnade verandadörren öppen, också som vanligt.

Tänkte be dem stänga efter sig, men det var så varmt i morse. Den fick stå öppen.

Men så kom jag att tänka på råttan jag såg igår och stängde.

Men så kom jag att tänka på det mountain lion (puma? Eller bara bergslejon) som setts ströva omkring i stan i morse. Tänkte att om det kastar sig över mina pojkar så måste jag höra dem. Öppnade igen.

Men råttan då?

Äh. Jag ropade in dem istället. Tidig frukost och sen skolan. Nu sitter jag här med stängd dörr och spanar efter råttor på verandan. Puman är förmodligen redan infångad.

juni 17th, 2011 § 0 comments § permalink

Jag blev så glad när jag förstod att det inte alls tar fyra timmar till Palm springs, det tar bara två. Lite drygt.

Hade dock inte räknat med trafiken, trodde i min enfald att det inte skulle vara någon, klockan är ju trots allt elva på kvällen.

Men trafik är det och här sitter vi. Med kissnödiga barn. Snart en timme försenade. Livet är en kamp, som min lilla mamma brukar säga.

a compliment I could have done without

juni 17th, 2011 § 2 comments § permalink

Nurse: How old are you?

Me: 42.

Nurse: You look good for your age.

Me: Thanks.

”For my age?”

”You look good” would have been a compliment.

The ”for your age” made me feel, well, old. For my age.

här har du ditt liv

juni 17th, 2011 § 0 comments § permalink

Vi ska åka bort över helgen, till Palm Springs. Vi åker hemifrån efter klockan åtta ikväll, när Alicias generalrepetition av  kommande rockbandsföreställning och Eriks sista hockeyträning före Playoff nästa helg är avklarade. Hur länge tar det att köra till Palm Springs, fyra timmar? Vi kommer väl fram nån gång på natten. På lördag ska vi bada, bada, bada. Antar jag, vad annat gör man i Palm Springs med tre barn och två medelålders släktingar när man har exakt en lördag på sig? På söndag morgon tar Jeff ett tidigt flyg till östkusten för att hinna till konferensen som börjar på måndag morgon. Ungarna och jag tar ett morgondopp i poolen, säger hejdå till släktingarna och kör hem för att hinna fram till Alicias andra generalrepetition (ja, de har två) och Max sista hockeyträning före playoff hockeyn nästa helg.

Känner mig lite kluven inför det här. Vet inte riktigt hur vi tänkte. Förmodligen inte alls.

inga upplopp här

juni 16th, 2011 § 0 comments § permalink

 

Matchen igår kväll blev en lugn historia. Merparten av gästerna höll på Boston, några på Vancouver, någon på båda lagen. Men eftersom samtliga gäster egentligen är hard core L.A. Kings fans och eftersom L.A. Kings för tillfället spelar golf istället för hockey så var stämningen tämligen avslappnad.

Det grillades. Det sågs på hockey. Det spelades en hel del hockey. Alla var nöjda och glada.

Tänk en final med L.A. Kings tillsammans med dessa människor. Förtvivlan, eufori och en och annan hjärtinfarkt. En vinst, visst, härligt. Men en förlust och vi hade haft vårt eget lokala lilla upplopp. Och sedan flera dagars sorgearbete på det.

Nej, det var bättre så här. Rolig hockey, rolig fest, ingen baksmälla.

apropå matlagning

juni 15th, 2011 § 3 comments § permalink

Apropå matlagning ja. När våra förstaklassare brassade på med ett morsdagskalas för oss för några veckor sedan så ingick i firandet ett slags  ”This is my mom” formulär. Alla barn hade fyllt i lite basic information om sin mamma, typ ”Min mamma är roligast när hon…” och ”Min mammas favoritfärg är…” och så läste de upp det de skrivit för klassen och för alla församlade mammor.

På ”Min mamma tycker om att…” skrev cirka 90 procent av barnen ”laga mat.” Alltså: ”My mom likes to cook.”

Aah, tänkte jag, så lite de förstått av världen, dessa små aningslösa ettagluttar.

Att vi alltid gör det innebär inte på något vis att vi tycker om att göra det.

Nu på fredag är det farsdagskalas. Jag ser fram emot att höra vad de berättar om deras pappor. ”My dad likes to…cook?”

there’s so much poetry in this city I don’t even know where to begin

juni 14th, 2011 § 0 comments § permalink

Andreas Nordström på tidningen City intervjuar Jan Arnald (alias deckarförfattaren Arne Dahl). Fin intervju. Men så, ett påhopp,  sådär i förbifarten:

– Stockholm verkar ha många romantiska kvalitéer. Folk pratar om ”vattnet” och ”skönheten”. Ingen skulle komma på tanken att bli poetisk när man beskriver Los Angeles.
– Nä! Och inte när det gäller Berlin, heller. Då handlar det snarare om en sunkromantik.

Sunkromantik. Stackars vår missförstådda stad. Jag återkommer med poetiska beskrivningar av Los Angeles. Ta fram näsdukarna.