tänkte skriva dennna post på min Iphone men jag visste inte hur jag skulle få fram tangentbordet

februari 15th, 2011 § 0 comments § permalink

Jag åkte till Malibu för att byta ut Alicias chaps som visat sig vara för små, men affären var stängd och jag hamnade på Coffee Bean istället.

På Coffee Bean i Malibu hälsar personalen glatt och mycket, och jag menar mycket, trevligt på alla som kliver in genom dörren. Alla i personalen hälsar dessutom på alla kunder och det är många ”Hi” och How are you?” och ”Good morning” som viner genom lokalen så fort en ny kaffekund kommer in.

Helst använder man förstås förnamn också, men i mitt fall blev det bara ett vänligt ”Hi.” Om jag går dit nästa vecka igen kanske det blir ”Hi Ingrid.” You never know.

Om det är en stamkund med regelbundna vanor  kan det också hända att personalen frågar, liksom konstaterande: ”The usual?”, alternativt ”Vill du ha din non-fat latte med vanilla idag eller?”

Fånigt eller trivsamt, jag säger ingenting om det.  Malibu är inte som andra ställen, Malibu är sitt eget lilla universum, befolkat av människor som är sådär beachigt-Uggs-and-sweatpants-but-very-expensive-sunglasses-avslappnade, samtidigt som de är så akut medvetna om och uppmärksamma på sin egen och andras sociala status och star-faktor att de framstår som betydligt mer ängsliga än avslappnade.

Ängsligheten syns tydligast i alla de där hastiga, förstulna blickarna bakom solglasögonen: Vem är detta? Vem skulle det möjligtvis kunna vara? Vem är jag i förhållande till personen framför mig i kön? Är den värd att småpratas med? Bör jag hälsa? Nonchalera?

Äh, jag tycker inte om att generalisera, glöm det där; min känsla inför Malibufolket säger med all säkerhet mer om mig än det gör om dem. Nu ska jag sätta mig och få ordning på min telefon istället. Det ska finnas en slags sensor som gör att skärmen blir svart när man pratar så att man inte råkar trycka till någon funktion under samtalet. Den fungerar inte av någon anledning så mina samtal blir ett förvirrat kaos av mute, högtalare och hold och jag måste hela tiden be om ursäkt och förklara att jag har en ny telefon som jag inte riktigt lärt mig hur den fungerar. Måste lösa det där på något vis.

men hallå där, lilla försenade födelsedagspresent

februari 15th, 2011 § 5 comments § permalink

iphone

Från en sex år gammal telefon utan nästan några funktioner alls, till den här. Åhåhå.

hockeymorgon

februari 13th, 2011 § 0 comments § permalink

hockey spring erik

Lugn och stillsam söndagsmorgon. Jag har vattnat blommor och druckit kaffe, men jag har inte varit ute och sprungit eftersom jag lider av sviterna efter en kikhostliknande influensa som aldrig vill gå över. Detta icke-tränande stör mig oerhört; i början av januari sprang jag en timme i hyfsad fart, nu, två rejäla förkylningar senare, vattnar jag blommorna och dricker kaffe på morgonen istället. Måste bli ändring på det där.

Jeff och pojkarna har åkt iväg på hockeyträning. De spelar roller hockey två gånger i veckan och när de dessutom skulle börja med ishockey utyckte jag att det var väl ändå lite väl mycket och nu kommer hela helgerna att gå åt till att sitta i iskalla hockeylador och känna urinvägsinfektionerna komma krypande.

Men det visade sig vara en hit för alla inblandade: Jeff och pojkarna masar sig iväg halv åtta på morgonen, Alicia sover, jag läser tidningen och när Alicia väl vaknat har vi hela förmiddagen för oss själva. Vi gör inte många knop kan jag säga, men det är precis så vi vill ha det. Ibland, när andan faller på, kan vi traska iväg till vår farmers market och handla lite grönsaker och jordgubbar, men mer än så blir det inte. Norrbottningen i mig är dessutom stillsamt lycklig över att mina barn kan åka skridskor. Lite skidlektioner på det så kommer de att vara väl rustade för alla livets prövningar.

avundsjuka

februari 13th, 2011 § 0 comments § permalink

Tänk att vara journalist, en bra och framgångsrik journalist med massor av journalistkollegor att diskutera skrivande och allt annat spännande med. Tänk att man tillsammans med en av de kollegorna spånar på några uppslag och idéer och att en av de idéerna utmynnar i ett gemensamt bokprojekt, ett bokprojekt som man sedan sitter i en grandios lägenhet i Marocko och finslipar tillsammans.

Tänk sedan hela den resan, att skriva en bok om ett ämne som man verkligen är intresserad av och att få göra det tillsammans med någon annan som man tycker om att jobba med. Tänk allt forskande och läsande, allt dispositionsfilande, alla utkast, alla textversioner som mailas fram och tillbaka (eller ja det finns ju Google.doc också). Alla diskussioner, alla strykningar och omskrivningar, all frustration, alla tysta kvällar framför datorn med alldeles för mycket kaffe och alldeles för lite text, men också, någon enstaka gång, i det där totalt koncentrerade, glasklara tillståndet som överträffar det mesta annat man kan företa sig här i livet och som gör att texten nästan skriver sig själv.

Tänk all stillsam, ren och skär lycka över att få göra allt detta. Tänk det.

hej hund?

februari 10th, 2011 § 3 comments § permalink

Livet rullar på och det enda vi vill göra är att adoptera en hund. Vi har hittat en hund, en ett år gammal boxer som heter Dozer och som sitter på Boxer Rescue och bara väntar på att en familj full med barn och energi – det är vi det! – ska komma och hämta hem honom.

Men, problem: Vi åker till Sverige två veckor i slutet av april och en månad till sommaren. Vad kommr Dozer att tycka om det?

Vi har hundvakt, underbara släktingar, fullständigt hundgalna, som gärna hyser in vilken hund vi än tar oss an, så länge den kommer överens med deras egna lilla flock. Det är inte det som är problemet.

Men Dozer har inte haft det så lätt här i livet. Han tillbringade sitt första år som en glad liten familjehund, ända tills hyresvärden förbjöd hundar i huset och Dozer fick hamna på Boxer Rescue. Där är han nu en mycket ledsen liten vart-tog-min-familj-vägen-hund och vi vill bara åka dit och hämta hem honom och göra honom glad igen. Nu. genast.

Men att då lämna bort honom igen om ett par månader, om än tillfälligt, kan ju bli förfärligt traumatiskt för en hund som redan tappat bort sin familj en gång. Känns inte bra alls. Känns som att vi borde låta en mer stabil, hemmabunden, familj adoptera Dozer.

Så här sitter vi nu och funderar. Mest Alicia och jag, Jeff är i Australien och undviker cykloner, pojkarna är fullständigt ointresserade av vårt dilemma, de vill bara ha en hund nån gång, ”mamma ska vi skaffa en hund nån gång?”

Dozer på söndag alltså? Eller annan hund i september?

va?

februari 6th, 2011 § 2 comments § permalink

Vänta lite här nu, svarade jag verkligen just på det där mailet från en av klassmammorna, det där hon bad fler föräldrar (ja mammor då), cirka fyra till fem personer, att under en timmes tid hjälpa till med att fläta handtagen till korgarna som de små ettagluttarna ska få på klassens alla hjärtans dag kalas; svarade jag verkligen ”jag kan hjälpa till” på det mailet och innebär det alltså att imorgon eftermiddag kommer sammanlagt upp till sex kvinnor i sina bästa arbetsföra år att under en timmes tid sitta på små stolar i klassrummet och fläta små korghandtag till våra barns skolkalas?

Ja. Ja, det gjorde jag och ja, det är precis vad det innebär.

Oh my god.

canon rebel T2i EF-S 18-55 IS

februari 2nd, 2011 § 0 comments § permalink

blomma lila

Det var ett ångestfyllt beslut och jag vet inte om jag valde rätt till sist, men den blev det i alla fall. Det är ju en omöjlig uppgift att välja kamera när man inte känner sig riktigt hemma i fotobranschen, man måste lita på andra som kan sina saker men alla proffs tycker olika och hur ska man veta vem man ska lita mest på? En bra nybörjar-DSLR-kamera sas det mig att den här var och till sist tog jag ett djupt andetag och gjorde slag i saken. Nu har vi inlett en första trevande bekantskap. Det känns bra än så länge, på ett försiktigt vis.

ord jag inte tycker om

januari 30th, 2011 § 3 comments § permalink

Los Angeles katolska skolor har förlängt sitt skolår med 20 dagar, så att det nu är 200 dagar långt, till skillnad från Los Angeles skoldistrikts (LAUSD) skolår som bara är 175 dagar (man drog ner på det förra skolåret eftersom man inte längre har råd att hålla skolorna öppna, men det är en annan sorglig historia).

Kardinal Roger Mahony som tillkännagav förlängningen berättar att man inte gör det för att konkurrera med LAUSD utan att man ”simply  is trying to step up their performance to ensure that students would become globally competitive.”

Globally competitive. Jag hör det överallt nu för tiden, i vilken skolartikel jag än läser så är det PISA-studier och Kina-skräck och hur ska det gå för våra barn som inte kan matte och hela tiden pratar man om att barnen måste vara ”globally competitive.”

Mycket önskar jag för mina barn, att de ska bli och att de ska vara, men aldrig någonsin har jag tänkt den tanken, att de ska bli globalt konkurrenskraftiga. Som ett mål i sig; som att ambitionen med vår skolpolitik är att det vid slutet av varje skolår ska släppas ut en enorm  taktfast marscherande nationell armé bestående av college graduates, på väg ut i världen för att slå alla på käften, mangla ner allt motstånd och fucking vinna racet!

Harmoniska människor som vågar gå dit hjärtat pekar, ungefär så lyder min modesta önskan.

Kanske man måste vara globalt konkurrenskraftig för att nå dithän, jag vet inte. Men att diskussionen om vad våra barn behöver för att leva ett gott liv så ofta börjar och slutar där, det är sorgligt.

att inleda en båtresa

januari 30th, 2011 § 0 comments § permalink

hamnen svensk båt

När ett fartyg med svensk besättning lämnar San Pedros hamn spelar svenska kyrkan ”Du gamla du fria.” Båten backar, eller kanske stävar, ut mot öppet hav och nationalsången strömmar ut över vattnet. Lite skrälligt för högtalarkvaliteten är helt klart inte den bästa, men ändå som en hälsning och en önskan om lycka och välgång på färden. Det är fint tycker jag.

no matter where you go, no matter what day of the school week it is, there’s always, always, homework

januari 27th, 2011 § 0 comments § permalink

homwork at evas ranch