vit påsk i år

januari 26th, 2011 § 2 comments § permalink

fjall

Aaaa the frustration of att komma från en liten ort belägen vid världens ände. Eller i alla fall ovanför polcirkeln. Nu har vi lyckat boka påskbiljetter till Stockholm och det var verkligen inte enkelt, fråga min man som gjorde allt jobbet. Två gånger gjorde han det dessutom, för jag hade inte riktigt ordning på min brors förehavanden och så visade det sig att han skulle vara bortrest när vi kommer och hela resan skulle helt plötsligt behöva flyttas framåt en vecka. Då suckade Jeff och bokade om alltihop och jag undrade i mitt stilla sinne hur han orkar med mig och mitt oorganiserade väsen, men det gör han och för det kan jag tycka att han borde få något slags pris. En boxervalp kanske?

Hur som helst, biljetterna till Stockholm är bokade, nu är det mitt jobb att ta oss norrut och det är här frustrationen kommer in. Det borde vara så enkelt, det är ju bara några larviga inrikesbiljetter, men allt är fullbokat, allt är dyrt, inga tider stämmer och om vi inte vore så trötta när i kommer fram så skulle vi bara hyra oss en bil och köra hela vägen. Kanske vi gör det.

Men vi ska hem till påsk. Jag har inte tillbringat en vår däruppe på sju år. Mina barn har aldrig gjort det, förutom Max och Alicia en gång när de var så små så de knappt kunde gå i snön och inte har några som helst minnen av. Men nu ska vara där i två veckor. Vi ska åka slalomskidor och längskidor och grilla korv. Vi ska åka upp till fjällen och bo i en liten ark mitt ute på en stor fjällsjö och där ska vi köra skoter och åka skidor och fiska. På kvällarna ska vi bada bastu för min bror har inte bara byggt en ark, han har byggt en arkbastu också och till den hör tydligen något som kallas bastutunna, vilket innebär att man kan ta sig ett dopp efter bastun utan att behöva hugga hål i isen och sänka sig ned i fruktansvärt kallt vatten. Erik tränar snowboardhopp på mattan i vardagsrummet. Jag ska se till att boka de där f-bannade biljetterna.

(Alltså, jag bor inte fullt så långt norrut som man kan tro av fotot. Men känslan är precis den: en landsväg i riktning ut mot de ödsliga vidderna i fjärran. På gott och ont.)

mina små aningslösa stadsbarn

januari 21st, 2011 § 0 comments § permalink

egg

Mina barn begav sig ut på landet häromdagen och fick sig ett par ägg, från livs levande hönor. Mycket spännande, mycket märkligt, men kunde man verkligen laga plättar med dessa ägg? Var de inte smutsiga? Hur tvättar man av dem, det som är inuti alltså och som ju måste vara smutsigt när ägget inte kommer från en kartong? Skulle vi bli sjuka nu? Så många frågor och för att svara på dem stekte vi plättar. De smakade precis som plättar gjorda på vanliga hederliga kartongägg smakar. Ännu ett av livets små mysterier lösta.

ingen tid alls

januari 20th, 2011 § 0 comments § permalink

Kort dag idag. Ungarna slutar 1:45, jag måste iväg och handla mat innan dess.

Vill helst sitta kvar vid mitt skrivbord, jag sitter här och hummar och skriver och det går så bra. Ibland tittar jag ut genom fönstret på mina kaliforniska tulpanlökar som växer i solen.

Barn och mat vill jag inte alls just nu.

Ååååh. Frustration. Det finns aldrig tillräckligt med tid.

”When it comes to guns, why do we seem to be out of our gourds?”

januari 20th, 2011 § 2 comments § permalink

alien

Kalifornien är en av de amerikanska delstater där man har rätt att bära vapen och göra det synligt, så kallad Open Carry. Generella undantag är skolor och i government buildings och vapnet får dessutom inte vara laddat.

Det senare har inte så stor betydelse som man skulle kunna tro. Man får bära ammunition också, bara inte i själva vapnet, och på www.californiaopencarry.org försäkrar man att det inte är något egentligt problem: ”Med lite träning  kan man enkelt ladda ett handeldvapen på mindre än två sekunder.”

Att lyssna på och läsa om USA:s vapenälskare, i synnerhet de som lobbar för att man ska ha rätt att bära vapen i alla möjliga sammanhang, inklusive i skolor, lämnar mig oftast med känslan av att detta handlar om märkliga varelser, en särskild art vars förstånd och argumentation befinner sig på en helt annan våglängd än min. Omöjliga att förstå.

De pratar om att det är deras konstitutionella rätt, som om det handlar om en princip, som om de lika passionerat skulle försvara deras rätt att bära toga om det var det som stod i konstitutionen. Jag önskar att konstitutionen hade behandlat togabärande istället. Färre mord, färre skolskjutningar och så mycket bekvämare under sommarhalvåret dessutom.

LA Times kolumnist Steve Lopez  (rubrikcitatet hämtat därifrån) skriver om vansinnet i det hela. Och om det absurda i the California Brady Campaign to Prevent Gun Violence kampanj för människors rätt till vapenfria restaurangbesök; om det absurda i att vi över huvud taget behöver diskutera den frågan.

Out of one’s gourd N. Amer. informal: 1 out of one’s mind; crazy. 2 under the influence of alcohol or drugs (Concise Oxford Dictionay, Tenth Ed).

adding to the snail collection

januari 19th, 2011 § 2 comments § permalink

När Mark ska ut och spana efter sniglar går han först ut till garaget och hämtar ett par stövlar ur frysen. Han har en frys tillägnad enbart stövlar, upp emot 40 par påstår han, men jag vet inte jag. Det är av modell vadarstövlar, såna som storfiskare har när de står mitt ute i en älv och försöker fånga lax; det kan omöjligt få plats med 40 par sådana i den medelstora frysboxen.

mud snails 11

Hur som helst. Stövlarna ligger i frysen eftersom Mark kliver omkring i olika vattendrag mest hela dagarna och för att New Zealand Mud Snails är seglivade som få andra levande varelser. Han har ett par stövlar för varje plats han jobbar på.

New Zealand Mud Snails kan klara sig upp till 48 timmar i frysen. De klarar av saltvatten, torka och starka vätskor av alla de slag. De är liksom kletiga av sig och fastnar på allt möjligt, skor, hundtassar, hästhovar, cykelhjul, fiskespön och kläder, och det behövs bara en enda snigel som förflyttar sig från ett nedsniglat vattendrag till ett friskt för att smitta ner det friska. De förökar sig på egen hand, genom kloning: av en enda snigel kan det bli mellan 30 och 40 miljoner nya.

mud snails 3

Sniglarna är ett elände eftersom de tar över hela vattendrag och pajar hela det lokala ekosystemet. Små inhemska insekter dör ut och finns det inga såna så blir det ingen mat för fiskar,  små grodor med röda ben (red-legged frogs) och andra arter. Det går inte – åtminstone har man inte lyckats hitta ett sätt ännu – att bli av med dem utan att samtidigt ta död på allt det som man vill ha kvar.

mud snails 6

Sniglarna hittads i USA på 1980-talet och sedan dess har de spridit sig över västra USA. I Santa Monica Mountains hittade man dem 2006 och nu finns de nästan överallt där man söker efter dem. När vi begav oss ut för att leta sniglar till Alicias och klasskompisens science project åkte vi till närmsta å, Medea Creek, vände på en sten och där låg de och trivdes i leran.

För att inte sprida sniglarna vidare när man är ute och går i skog och mark ska man helst undvika vatten. Man ska definitivt inte vandra vidare från ett vattendrag till ett annat med något som varit i kontakt med vatten. Inga fuktiga skor, inga hundtassar, inget fiskespö, nada.

mud snails 7

Borsta bort all synlig lera och gegg från skorna innan du åker hem. Lägg blöta grejer i torktumlaren i minst två timmar, eller lägg dem i solen/frysen i minst två dygn. Låter man skorna stå i hallen i två veckor för att sedan vandra iväg till nästa hike så ligger sniglarna där och bidar sin tid.

mud snails 8

Nu har vi fem olika akvarier med sniglar som Alicia och S ska utföra olika experiment med. I ett par akvarier har vi placerat en enda snigel för att se hur många det blir och efter bara ett drygt dygn är det fullt med små sandkornstora snigelbarn i dem. Det känns lite obehagligt, som om vi välkomnat fienden med öppna armar till vårt hus och nu håller de snabbt och nästan omärkligt på att ta över.

30 miljoner nya sniglar under en enda snigels livstid på tre år. Det blir 10 miljoner om året.  27 397,3 om dagen. Våra akvarium kommer att svämma över framemot helgen.

söndagseftermiddag

januari 16th, 2011 § 7 comments § permalink

eucalyptusträd

Det är söndag eftermiddag, en ljuvligt ljummen och händelselös eftermiddag, och jag halvligger i vår soffa på altanen och tittar upp på våra eucalyptusträd, funderar lite förstrött på om man verkligen kan hugga ner något som är så grandiost?

Visst kan man det, säger min svåger. Han tycker inte om eucalyptusträd, framför allt därför att de inte hör hemma i södra Kalifornien. Min svåger tycker inte om någon växtlighet som inte hör hemma här, oavsett grad av grandiositet, and that is that.

Invasive alltså – det är ett minus. Dessutom är de brandfarliga, de brinner som torrt björknäver, och våra träd, som står alldeles intill vårt lilla hus, är säkert alldeles speciellt brandfarliga eftersom vi inte har beskurit dem sedan vi flyttade hit. Ett minus till.

De står i vägen för vår framtida utbyggnad av tomten. Stort minus.

Om vi bygger ut tomten så att vi kan ha ett trädgårdsland i ena hörnet så kommer eucalyptusträden att se till att både trädgårdsland och den utbyggda tomten ligger i skugga så gott som hela dagen. Det största minuset.

Men hugga ner träd, det är verkligen inte min grej. Jag kan inte göra mig av med någon form av växtlighet så länge det finns minsta hopp om liv, hur ska jag kunna sanktionera mördandet av ett stort träd, eller till och med två?

Stort beslut alltså.

Andra stora beslut som väntar runt hörnet:

Ny kamera. En bättre kamera, en mer avancerad kamera. Men vilken djungel det är i kameravärlden och jag är verkligen inget proffs, hur ska jag kunna veta vilken kamera som är bäst? För mig.

Ny telefon. En Iphone? Men jag vill gärna ha knappar på min telefon, tycker inte om touch screens. Är det hopplöst gammalmodigt att tänka så, finns det över huvud taget telefon med knappar nuförtiden? Jag måste kunna kolla min mail på den, det och knappar är mina modesta krav.

Hund. Kan vi ha en hund, har vi tid? Och ska vi köpa en boxer eller inte? Blandras kanske? Men jag vill verkligen ha en boxer.

Om vi bestämmer oss för att skaffa hund, ska vi då ta en rescue dog eller ska vi gå till en bra uppfödare? En nära släkting till oss slutade prata med mig när jag försiktigt förde fram idén om att inte gå till ett animal shelter. Inte för att jag inte tycker det är en bra idé, det är det visst, men jag tänker att om vi ska ha en stor, stark boxer i familjen så vill jag veta varifrån den kommer. Inga dolda aggressiva anlag bland mina ungar, nix, det går inte.

Sånt ligger jag och funderar på. Vädret är verkligen alldeles ljuvligt. Äntligen värme, mina blomlökar växer en halv centimeter om dagen. Min Manzanita blommar, trots att någon påstod att den inte trivs i kruka. Det var säkert min svåger som sa det. Jag ska visa honom den nästa gång han kommer hit. Imorgon ska vi förresten ut i vildmarken och leta efter Nya Zeeländska lersniglar med honom. Det blir spännande.

missa inte

januari 13th, 2011 § 0 comments § permalink

logo-header

Om ni har vägarna förbi, missa för all del inte del två (det vill säga andra helgen av två) av Scandinavian Film Festival L.A. Förra helgen ville våra kära irländska gäster göra andra saker än se på nordisk film, men denna helg tänkte jag hinna med både två födelsedagar och ett par filmer också.

På lördag kväll visas till exempel ”I rymden finns inga känslor, ” Sveriges Oscarsbidrag om någon missat det. Jag läste på Andreas Öhmans blogg att de har fått ett strålande mottagande på filmfestivalen i Palm Springs och det är ju alldeles fantastiskt trevligt för denne pojkspoling. Tjugofem år och möjlig Oscarsnominering inom en snar framtid, det måste kännas, tja, bra kan jag föreställa mig.

Innan ”I Rymden…” visas presenterar vi (”vi” som i SWEA L.A.) vår nya filmstipendiat, Terese Andrén, som har landat här för några dagar sedan, och så är snällaste Jim Koenig så vänlig och visar hennes kortfilm ”Nina Argentina” som förfilm till ”I rymden…”

Så. Ville bara berätta det, om det skulle råka vara så att någon Los Angelesboende svensk hittar hit. Lördag kväll alltså. Writers Guild of America Theatre i Beverly Hills. Ses där.

den kinesen visste vad den talade om

januari 12th, 2011 § 0 comments § permalink

Erik var sjuk igår och vi åt lunch på Panda Express eftersom apelsinkyckling med chow mein är den erkänt bästa förkylningsmedicinen för små förkylda pojkar.

Man får en fortune cookie på Panda Express och jag brukar aldrig öppna dem för de smakar bara papper, men Erik tycker att det är makalöst spännande med små kakor fulla med hemliga meddelanden så han övertalade mig att öppna den.

I Eriks kaka stod det något om att han kommer att utöva en magnetisk dragningskraft på sin omgivning. Efter att jag förklarat att ”magnetisk dragningskraft på sin omgivning” betyder att alla ens kompisar tycker att man är jättecool och trevlig var han mycket nöjd med dagens spådom.

På min lapp stod det: ”You should do well at making money and holding on to it.”

Jag blev inte riktigt klok på det där meddelandet. Vad ville det säga?

Först tog jag det som en uppmuntrande förutsägelse, som resultatet av en utvärdering av mina samlade egenskaper där det framkommit att mina framtidsutsikter förefaller vara lovande och att pengarna med allra största sannolikhet kommer att börja trilla in inom en nära framtid.

Men sedan läste jag det en gång till och då lät det mer som en brysk uppmaning, i betydelsen ”nu får du se till att bli lite realistisk, skaffa dig ett ordentligt jobb och bidra till försörjningen av dina barn och utbyggnaden av ditt lilla lilla hus.

Det första lät mycket trevligare, men det senare stämmer antagligen bättre. Det blir ett spännande år.

en regntunna, eller tre, i taget

januari 11th, 2011 § 0 comments § permalink

vattentunnor

När nio-åriga små tjejer skjuts ihjäl och det efterföljande så kallade politiska samtalet får en att vilja kräkas är det vilsamt att ägna sig åt det lilla livet. Åt min trädgård till exempel. Och åt våra tre fina seriekopplade vattentunnor, som står där och väntar på nästa ösregn.

Vi kan inte ta äran åt oss, det är inte vi som har installerat dem. Det är inte ens vi som har köpt dem, förutom den blå tunnan som vi inhandlade förra året men som det aldrig blev något riktigt bra av.

Nej, det är min svåger, miljökämpen Mark, som har ett litet projekt på gång tillsammans med Culver City. Projektet går ut på att förse Culver City invånarna med tunnor – 500 till att börja med – för att de på så vis ska kunna börja ta tillvara sitt regnvatten. Det är inte officiellt ännu, beslutet ska klubbas igenom i Culver City City Council, men det är bara en formalitet.

Både tunnorna och installationen står alltså Mark & Co för. Inte för att vi bor i Culver City, men Mark ansåg att hans kollegor  behövde träna på att installera tunnorna innan det riktiga projektet drar igång, och när han frågade oss om han kunde skicka över ett par personer med ett par tunnor så, ja, det finns inte mycket att säga om det förutom ”Sure Mark, go right ahead.”

Om det regnar rejält tar det ungefär sju minuter för en sån tunna att bli full, vilket ju får tre tunnor att framstå som en mycket liten droppe i ösregnet. Men i alla fall. Man kan bara göra det en tunna i taget.

det blev en star wars jul i år och vilken jul det blev

januari 7th, 2011 § 0 comments § permalink

star wars på tv

Så fort eftertextena började rulla efter III:an  hade vi en kort diskussion och kom fram till följande gemensamma åsikt: vi borde ha sett dem i den andra ordningen, det vill säga vi borde ha börjat med första filmen och kört på till sex.

Nu såg vi IV-V-VI och sedan I-II-III och det kändes inte alls bra. Sorgligt och hopplöst jäkla slut, galaxerna drunknar i glödande lava, profilbilder på Team ondska fyller upp hela rutan, och och hur ska det nu gå för dessa små bebisar som just förlorat sina föräldrar och lämnats av till människor som vi knappt vet vilka de är?

Vi baserade beslutet om ordningsföljd på någon vag tanke om att ja-men-de-tidiga-filmerna-är-ju-så-tekniskt-primitiva-jämfört-med-de-senare-så-man-måste se-dem-först-för-att-stå-ut-med-dem. Eller rättare sagt, Jeff gjorde det, jag hade ingen egentlig åsikt, tyckte inte att det spelade någon roll. Börja med fyran för all del.

Fel tänkt av oss båda två. För det första spelar det visst roll i vilken ordning man ser dem, det är en stor filmuppleveles att se Star Wars med ungarna för första gången och då ska man faktiskt tänka över  hur man vill lägga upp det hela så att det blir rätt. För det andra tror jag att tekniken, eller snarare bristen på teknik kanske, inte spelar någon större roll. Själva berättelsen är viktigare än långsamma lightsaber-dueller och mesiga rymdskepp och berättelsen tar inte slut med bortlämnade bebisar.

Å andra sidan, om man ser dem från I-VI så försvinner några häftiga överraskningsmoment från de senare filmerna. ”Luke, I am your father” förstås och att Leia och Luke är syskon. Men jag tar hellre det än att sluta mitt i berättelsen. Dessutom finns det väl inte någon som inte känner till själva grundstoryn i Star Wars, så den enda som rimligtvis blir överraskade av släktskapen är Luke och och Leia och de blir överraskade oavsett i vilken ordning man än tittar.

Nyfiken som jag var vad riktiga die-hard fans har att säga i frågan så hamnde jag hos en mycket initierad person som tar ordningsfrågan på allvar och grundligt resonerar för- och nackdelar med olika sätt att se filmerna. Hans favorit är, och det hade  jag inte alls tänkt på,  ”The prequels as flashback”, det vill säga IV-V-I-II-III-VI.

På det viset behåller man spänningen med både pappa och att den lilla gröna ärtgubben faktiskt är Master Yoda, samtidigt som man avslutar berättelsen där den ska avslutas. Och om man nu är tekniknörd så är sexan inte fullt lika primitiv som de två första filmerna så det kanske man kan stå ut med.

Om ni ska se Star Wars med era barn eller andra nybörjare så tycker jag ni ska läsa det där resonemanget, det är faktiskt inte alls oviktigt. Vi har löst vår gemensamma sorg efter trean med att raskt bestämma oss för att se sexan igen så fort vi bara hinner och det är ju för all del trevligt för då har vi en film kvar.

Detta var för övrigt ett ämne som jag aldrig hade trott att jag skulle ha någon åsikt om.

« Older Entries

Newer Entries »