Ingegerd Landström

Den här gången gick det bättre. Den här gången lämnade jag av mina sömniga barn hos våra vänner kl 6.30, åkte in till downtown och the USCIS Los Angeles Field Office, stod i kö en liten stund, satt i ett väntrum en liten stund och sedan blev jag inkallad till en tjänsteman och där minsann låg min ansökan och väntade.

Tjänstemannen bläddrade bland dokumenten ett bra tag, kryssade och signerade på olika ställen och allt såg ut att gå vägen. Jag fick läsa meningen “Who lives in the White House”, därefter fick jag skriva meningen “The President lives in the White House” och det gick riktigt bra.

Sedan frågade han mig vem som är guvernör i Kalifornien och jag fick ett hjärnsläpp utan dess like. Namnen flimrade förbi i huvudet: Barbara Boxer (nej, en av våra två senatorer), Henry Waxman (nehej, han är min kongressledamot), Gray Davis (guvernör för hundra år sedan eller i alla fall före Arnold!). Av någon anledning tänkte jag sedan Peter Brown, men Peter var helt fel förstås och då blev jag osäker på Brown också, men sedan tänkte jag “Men herregud människa, skärp dig” och så sa jag “Brown”, för jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad han heter i förnamn.

(Han heter Jerry Brown och jag följer faktiskt delstatspolitisken hyfsat väl. Vill bara poängtera det.)

Tjänstemannen bockade av frågan som godkänd och jag tänkte för mig själv att jag kanske inte förtjänar det där medborgarskapet i alla fall.

Resten av frågorna gick bra och efter ytterligare några minuters pappersbläddrande och signerande stämplade han min ansökan med ett stort rött “Approved” och jag tyckte mig höra ett “Congratulations” också, men han var inte så meddelsam och verkligen inte pratsam,så jag kan ha missuppfattat det.

Hur som helst, jag tror att jag blivit godkänd som blivande amerikansk medborgare idag. Jag har ju inte svurit någon ed eller fått något pass eller så, men ändå. Pappersexercisen är över och skönt är det.

Tagged amerikan, utlandssvensk