Vi var nere i downtown Los Angeles idag, ett tjugotal SWEA-kvinns, och lärde oss mer om arkitektur. När vi kom ner till City Hall och nybyggda högkvarteret för Los Angeles Police Department (en svensk arkitekt har varit med och designat byggnaden, Fredrik Nilsson heter han och han var med och guidade) stötte vi på en stor, livlig och mycket eklektisk folksamling som väntade på att ett white supremacy möte skulle sätta igång utanför City Hall senare på dagen.
Bland alla svartklädda människor, många latinos och african-americans, de flesta unga, stack tjugo blonda kvinnor i grupp ut som en sore thumb.
“Here comes the Nazis,” ropade nÃ¥gon efter oss, vilket ju faktiskt var lite kul.
Av polispådraget att döma skulle det komma att bli en stor demonstration, men det visade sig att det var bara cirka 40 personer som till sist samlades utanför City Hall för sitt lilla, men djupt obehagliga, möte.
Vi gick vidare innan demonstrationen och motdemonstrationen började på allvar, jag stannade kvar och fotade en liten stund, pratade med ett par av poliserna (nästa gång ska jag våga ta ordentliga foton också, amerikanska poliser inger en hel del respekt och jag är ganska feg, men jag jobbar på det och de är verkligen mycket artiga och tillmötesgående mot en liten oförarglig kvinna med pocketkamera) och hade väldigt roligt.
Eller roligt förresten? Kan man ha roligt på ett nazistmöte, nehej, det kanske inte är rätta ordet? Inte direkt roligt alltså, men herregud, tänkte jag, om man fick leva på det här. Jaja, i ett annat liv.
Här skriver LA Times om vad som hände. Själv gick jag iväg och åt lunch.