Min två-och-ett-halvt-åring är väldigt förtjust i sin mamma.
Det har min man litet svårt att ta. Han brukar retsamt kalla honom för en riktig "mama's boy" (fast på ett ömt och kärleksfullt sätt förstås, eftersom han är en snäll pappa.)
Det biter inte alls på två-åringen, han är helt likgiltig inför sådana plumpa påhopp. Han kurar bara ihop sig ännu längre in i min famn, klappar mig på kinden och viskar i mitt öra, "me mama's boy."
Mammas pojke Рoch stolt ̦ver det.
