Ingegerd Landström

Någon frågade mig om inte jordbävningen i Haiti får mig att tänka till lite extra, om den inte får mig att fundera över riskerna med att bo i en jordbävnings-benägen del av världen.

Men nej, det får den förstås inte, hur skulle den kunna det? Inte kan jag på något vis relatera allt det ofattbara som händer där med vår gamla vanliga vardag.  Jag läser artiklarna, tittar på bilderna föreställandes människorester och trasiga barn med blåslagna ansikten, skänker pengar så gott jag kan, och tänker inte ett ögonblick på  vår egen jordbävning och hur den kommer att se ut. Varje jämförelse blir ett dåligt skämt.

Jag tror inte att jag är ensam om det. Jag tror att Angelenos i allmänhet är förvissade om att det ska gÃ¥ ganska lugnt till när vÃ¥r jordbävning kommer. För den kommer: sannolikheten för att en stor jordbävning (M6.7) ska inträffa i Kalifornien inom de närmaste 30 Ã¥ren uppgÃ¥r till 99.7 procent. Sannolikheten för att en mycket stor jordbävning (M7.5 eller över) kommer att inträffa är ungefär fifty fifty och mer sannolik i södra Kalifornien (37 procent) än i norra (15 procent). Allt enligt rapporten “Uniform California Earthquake Rupture Forecast”, som kom ut för ett par Ã¥r sedan.

Men Angelenos  i allmänhet tror pÃ¥ den där devisen som Southern California Earthquake Center kör med, den som säger att, ”Earthquakes are inevitable, but the damage from earthquakes are not.” Vi tror att om vi bara följer de där sju punkterna, ”The seven steps on the road to earthquake safety”, som tas upp i broschyren “Putting Down Roots in Earthquake Country”, sÃ¥ har vi vÃ¥r överlevnad i stort sett garanterad. Punkt nummer sju till exempel, som handlar om Ã¥tgärder man bör ta till efter att skalvet har upphört, har titeln ”When safe, continue to follow your disaster plan.” Inte ”If” –”When.” Vi tar det som ett löfte.

Angelenos tror att när det händer här kommer jordbävningssäkra byggnader att svaja betänkligt, men inte rasa ihop och begrava folk under rasmassorna. Vi tror att broarna och viadukterna som förstärkts sedan Northridge 1994 kommer att hålla så att inga bilar behöver störta ner, inget vägnät lamslås. Vi tror att dammarna kommer att hålla tillbaka vattenmassorna. Vi tror att polisen kommer att hålla ordning, att brandkåren ska släcka bränderna och att ambulanserna ska föra skadade människor till sjukhus där det finns både personal och utrustning.

Så tror vi. Så tror jag. Jag provianterar nytt vatten när jag åker till Target och jag funderar lite flyktigt på att nu är det väl ändå dags att montera fast bokhyllan i väggen så att den inte åker i golvet om det börjar skaka. Annars är allt som vanligt.

Tagged losangeles, vardag