Dagen började extremt tidigt med att Max inte kunde hitta sin legogubbe och behövde hjälp med att hitta den. Då väckte han mig. Vi kunde inte hitta den, men eftersom vi ändå var vakna passade vi på att bygga lite pussel.
Sedan bestämde jag mig för att springa ner till stranden. Men stranden var så långt bort och jag är fortfarande förkyld så jag stannde vid kanten och tittade ner. Om man är nere vid stranden före sju på morgonen så är man nästan alldeles ensam där. Inga människor, inga bilar, kanske bara några morgonpigga delfiner.
Jag var verkligen ganska förkyld fortfarande så jag beundrade utsikten och luktade på havet ett bra tag istället för att springa, eller ens promenera.
Sedan gick jag hem och petade lite i min trädgård. Jag älskar min trädgård, den är inte så märkvärdig och den är väldigt liten ännu, men vänta bara.
Titta på mina fina, fina tomater. Erik och jag inspekterar dem flera gånger om dagen, flyttar runt dem så att de alltid ska stå i solen. Dessvärre tror jag att de kommer att bli uppätna av fåglar eller ekorrar när de börjar bli halvmogna. Jag bävar.
Efter en lång frukost åkte vi iväg mot Moorpark för att lämna ungarna hos farmor. Vi tog Topanga Canyon Rd för att komma över bergen. Den vägen är alldeles fantastiskt vacker och eftersom jag körde bad jag Jeff ta några fina bilder. Han är dock inte så bra på att ta bilder, så han fotade vägräcke istället för berg.
Här är jag körandes bil. Någon gång ska jag skriva om mina solglasögon som jag har ett något komplicerat förhållande till.
Vi hade bråttom så vi handlade lunch på Carl´s Jr. Varje gång jag handlar vid en Drive thru tänker jag på den allra första gången jag skulle göra det. Då var jag au-pair i Chicago och jag blev så nervös av hela situationen så jag körde rakt igenom. Som om jag bara var ute på en liten biltur och hade lust att svänga förbi McDonalds drive-thru och kolla läget. Det var mycket pinsamt, särskilt eftersom jag var 20 år och allting var pinsamt.
Ja, sedan lämnade vi av ungarna hos farmor och gav oss iväg för att hitta en soffa. Det var så förbannat tråkigt och vi hittade ingenting, bara fula, tråkiga och hemska möbler. Det var faktiskt så tråkigt så jag tappade lusten att fota och därför blir det inga fler bilder från den här dagen. Ångrar mig nu, borde ha tagit några bilder på de där hemska sofforna bara för att verkligen levandegöra graden av fulhet.
På söndag hade vi vänner över på brunch. Erik och Alicia fixade jordgubbsmoset som vi skulle ha till plättarna.
Vi åt kopiösa mängder frukost och ungarna lekte i flera timmar, medan vi satt i solen och drack kaffe med kära vänner. Lovely, lovely.
Vi behövde röra pÃ¥ oss sÃ¥ smÃ¥ningom, sÃ¥ vi gick till…ja, det heter the Bluffs pÃ¥ engelska men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det pÃ¥ svenska. Det är alltsÃ¥ en slags klippkant och en brant backe som gÃ¥r rakt ner till havet.
Det plockades massor av pinnar.
Och det klättrades en hel del i träd.
När våra vänner åkt hem tänkte vi åka någonstans och försöka hitta en soffa, men klocklan var nästan fyra och vi orkade inte. Så vi gjorde ingenting särskilt alls, bara skrev listor på allt det vi borde göra. Sedan var helgen slut. Nästa gång blir en mer intressant dag i bilder. Lite mer action ska jag satsa på.
Kiddan, vi ska göra ett nytt försök ikväll, jag får fota då istället, i alla fall om sofforna är snyggare :-)Lotta, du är kvinnan med sinne för detaljer. Äkta svensk vaxduk indeed!
Vad kul att se ert liv i bilder. Jag vill ha mera, mera, mera….
Vaxduk!
Men sÃ¥ kul inlägg! Synd pÃ¥ bilderna pÃ¥ sofforna bara *skrattar*! Minns mina dagar i LA (arbetade för Paul Deason) med glädje och saknad… Kul att fÃ¥ se bild pÃ¥ dej 🙂 Njut av Californien – här har vi haft 3,5 soltimmar i november *gah*