Stor filmkväll igår, vi såg E.T. tillsammans med ungarna och vilken succé det var. De älskade den, Max tyckte bara att det var jobbigt att det var så mörkt hela tiden. Vilket ju inte är så konstigt eftersom största delen av filmen utspelar sig bakom neddragna persinner eller i en garderob.
E.T. utgör förresten ett slags familjetrauma i det lilla för Jeff och hans bror. Deras farbror, som var framgångsrik set decorator på 70- och 80-talet, tackade nej när Spielberg erbjöd honom E.T. eftersom han lovat George Lucas att göra Howard the Duck. Eller så var möjligtvis farbrorn och Spielberg osams just för tillfället och farbrorn tackade nej av den anledningen, det råder delade meningar om hur det egentligen var med den saken.
Hur som helst, det blev ingen E.T., skrytfaktorn på Howard the Duck var noll och intet för två finniga tonåringar, och den statushöjning som gick förlorad har de aldrig riktigt hämtat sig från. De fick ett sämre utgångsläge i livet helt enkelt, fick starta lite längre ner på stegen. Så tror jag att de ser på det.
Det om det, nu glass och Harry Potter med min älskade unge.
Ha ha, stackars Jeff och brodern! Men du kan ju trösta dem med att det finns EN person som aldrig sett E.T… JAG! Vet inte varför jag missat den filmen, kanske för att vi skaffade videobandspelare sÃ¥ himla sent och dÃ¥ var jag mer intresserad av typ Cocktail och Top Gun 😉