Vi åkte till en brädgård för att köpa några brädor till huset. Darryll hjälpte mig att hitta rätt och vi pratade lite om ditten och datten medan vi traskade omkring bland brädhögarna. Trevlig människa.
Helt plötsligt frågar han mig vad jag jobbar med.
Först säger jag ingenting. Fumlar med något i bilen och tänker att han kanske tror att jag inte hörde och låter det vara. Men han frågar en gång till och jag hinner tänka på hur mycket jag hatar den där frågan och sedan tänker jag skitsamma, nu drämmer jag till med "writer" men sedan vågar jag inte det i alla fall och av någon outgrundlig anledning, kanske för att jag just nu gör ett tillfälligt inhopp i den världen, svarar jag till sist "researcher."
Det gick bra. Han frågade inte vilket universitet jag jobbar vid. Istället berättade han att han gör ställningar till bröllopstårtor. På fritiden och i hemlighet, för han är nästan ensam på marknaden och han vill inte ha konkurrens från andra finsnickare. Sedan lastade vi in bräderna i bilen och jag skämdes bara lite över min lögn.
Jag övar och över – en vacker dag sÃ¥…:-)
Nej men – nu fÃ¥r du öva hemma framför spegeln: Writer, writer, writer – för det är du ju! Man fÃ¥r bestämma själv vad man är och vad man gör och börjar nÃ¥gon ifrÃ¥gasätta om hur exakt man gör det man gör – sÃ¥ kan man rycka pÃ¥ axlarna och le lite skandinaviskt Greta Garbo-aktigt. 😉 Fast det är klart… man kanske inte ska dra till med austrouaut eller filmstjärna nÃ¥got liknande.. även om man väldigt gärna skulle vilja vara det…;-)
Det dar ar inte alltid helt enkelt. Vem vill saga att man inte har jobb? Sa istallet hittar man pa nagot som later bra. Skont att det inte kom en rad med foljdfragor for da hade det kunnat bli riktigt svettigt.Ha det gott