Efter skolan åkte ungarna och jag ut till Huset. Jeff var redan där, han har hjälpt den f.d. ägaren att flytta hela dagen. Jag bara skakar på huvudet åt dessa människor, de verkar inte riktigt vuxna om man säger så. Men skit samma, de är mycket trevliga och imorgon klockan nio ska de rensa ut kylen och plocka ihop de sista grejerna som står staplade i garaget och sedan är de borta.
Förutom det lilla irritationsmomentet så har eftermiddagen varit alldeles strålande. Vi har ätit apelsiner från vårt apelsinträd och grapefrukt från vårt grapefruktträd. Grannar har kommit in och hälsat och sagt välkommen sådär som grannar gör i amerikanska filmer. Till vänster om oss bor en farbror som heter Larry, till höger bor Nancie och hennes åtta-årige son. Tvärs över gatan bor Robin (för övrigt den f.d. ägarens mäklare) och hennes familj, men de ska möjligtvis flytta och hyra ut huset. Alla människor verkar ha hundar och en del av dem skäller besinningslöst. Erik, som inte kan stava till grannsämja, lutade sig över staketet til Nancies hus och skrek "When will you dog shut up!?" Det var mycket pinsamt och jag hoppas att hon inte var hemma. Hunden skällde i alla fall ett tag till.
Jag har hämtat pizza från vår lilla pizzeria neråt gatan, de var goda och hutlöst dyra, och sedan satt vi på verandan och åt vår första middag hemma hos oss.
Och så, gissa vem som kom och hälsade på efter skolan? Jamen naturligtvis, vår f.d. granne the Finnish Rocket Scientist och hans son som nu har blivit våra grannar igen. De flyttade till Palisades för ett år sedan och varje gång vi har hälsat på dem har vi suckat och tänkt att vi vill också bo här och nu gör vi det.
Tack snälla Jenny! Ja, jag har lite svårt att begripa att det verkligen blev så, men nu är vi faktiskt här!!
GRATTIS till huset! Och att ni fick tillbaka er gamla granne igen! Harligt att ni nu far bo i det omrade ni ville!