Min nio-åring läser Twilight-böckerna just nu. I somras lånade hon böckerna av sin 16-åriga kusin och läste ut hela serien. Sedan fick hon böckerna på engelska när hon fyllde år och nu har hon snart läst ut dem.
Häromdagen föreslog hon att vi skulle läsa serien i vÃ¥r bokklubb, och eftersom vi har en regel där den ena medlemmen aldrig fÃ¥r säga nej till en bok som den andra medlemmen föreslÃ¥r, sÃ¥ har jag börjat läsa den första delen. Har kommit igenom sisÃ¥där tvÃ¥ tredjedelar och känner mig lite…vad ska jag säga…beklämd kanske. Funderar mycket pÃ¥ hur jag ska prata med Alicia om den här boken.
Hon älskar ju serien förstÃ¥s. Jag tycker att den är lÃ¥ngrandig och tjatig – efter tvÃ¥ kapitel vill jag kräkas pÃ¥ Edwards outsägligt, ofattbart, obeskrivbart vackra ansikte och Bellas totala besatthet av det. Och deras förhÃ¥llande är lika obehagligt som det är välbekant: Fin flicka dras till farlig, spännade, potentiellt extremt vÃ¥ldsam, pojke, vars svartsjuka och galna stalkerbeteende är romantik pÃ¥ högsta nivÃ¥; ett bevis pÃ¥ att han älskar henne besinningslöst. Nej, hur jag ska prata om den här boken med min nio-Ã¥ring vet jag faktiskt inte.
Haha, det är sÃ¥ rätt, varför har ungar sÃ¥ dÃ¥lig smak??! Det ska väl ge sig, det blir kanske helt enkelt en spännande diskussion. Alicia väntar ivrigt pÃ¥ att jag ska läsa klart första delen…
Den av mina kompisar som hade barn först (under 25), sa en gÃ¥ng, a propos alla fina träleksaker hennes döttrar fick i present men aldrig lekte med, att barn har ingen smak. Ã… ena sidan tror jag att lilla A vet att det bara är en saga. Och jag kommer ihÃ¥g hur det kändes att gilla böcker vuxna inte kunde fatta att man ville läsa. Ã… andra sidan förstÃ¥r jag precis hur du känner… det är massivt det här med könsroller.