Jag försöker låta bli att köpa böcker just nu.
Dels för att jag inte har råd (har donerat bort alla pengar), dels för att jag har en hel drös olästa böcker i min bokhylla. Böcker som jag har köpt under det senaste året eller så, som jag tyckte verkade jättebra och vars ämnen jag är intresserad av, men som jag ändå inte läst. Eller läst delar av, eller bara skummat igenom.
Det irriterar mig att jag är en så dålig läsare nuförtiden. Och det oroar mig också, mest det faktum att jag kan börja läsa en bok som jag tycker är bra, men som jag sedan ändå inte läser färdigt.
Jag har tänkt att det är säkert en reaktion på doktorerandet: efter att ha plöjt igenom hundra miljoner böcker med teoretiska resonemang om makt och natur och politik under flera års tid så är det kanske naturligt att jag helst har velat läsa serietidningar ett tag framöver.
Men nu har det gått tre och ett halvt år sedan disputationen och den där återhämtningen har inte infunnit sig. Jag tycker att jag läser långsammare, har svårare att koncentrera mig och allt som oftast lämnar jag böcker halvlästa. Det är inget medvetet beslut att inte läsa klart, det var ju som sagt en bra bok. Det bara blir så att jag inte plockar upp boken igen, jag flyter vidare till nästa bok, eller någonting helt annat.
Om det fortsätter så här, har jag tänkt, så kommer jag snart inte att kunna läsa texter som är längre än ett genomsnittligt blogginlägg. Eller möjligtvis den lilla textsnutt som ryms på ett 1-liters mjölkpaket (här har vi mjölk i gallons. Det blir mycket text det).
Nu börjar den här texten bli alldeles för lång och jag lovar att nittio procent av eventuella läsare börjar tappar koncentrationen ungefär här och skrollar ner till slutet. Det gör ingenting, jag skriver titeln på den bok ni bör läsa längst ner, så missar ni inte det viktiga.
Hur som helst, häromdagen gick jag in på en bokhandel. Jag skulle bara köpa en enda bok, Writer´s Market, som inte ens är en riktig bok; det är en förteckning över samtliga tidsskrifter som publiceras i USA och när man bläddrar i denna tegelsten kan man omöjligt tro på att det är kris i tidningsbranschen. Vilket är positivt eftersom jag, uppmuntrad av min snälle skrivlärare, ska försöka slå mig in på den amerikanska marknaden med dunder och brak.
Vi får se hur det går med det. Men det är en annan historia.
Hur som helst, jag gick alltsÃ¥ in pÃ¥ bokhandeln, strosade förbi “New non-fiction” avdelningen och eftersom jag är en sucker för just new non-fiction sÃ¥ stannade jag till och blädddrade lite. Hade inte för avsikt att köpa nÃ¥gonting alls men sÃ¥ började jag läsa ur The Shallows:What the Internet Is Doing to Our Brains, av Nicholas Carr, och tänkte ok, om det är nÃ¥gon bok jag faktiskt bör köpa och sedan faktiskt ocksÃ¥ läsa sÃ¥ är det antagligen den här.
Carr hävdar nämligen att nätet förändrar inte bara vårt sätt att läsa; det påverkar våra hjärnor på ett fundamentalt sätt. Vi håller helt enkelt på att bli mjölkpaketsläsare alltihop. Från baksidestexten:
“Carr makes a convincing case that every information techonology carries an intellectual ethic – a set of assumptions about the nature of knowledge and intelligence. He explains how the printed book serves to focus our attention, promoting deep and creative thought. In stark contrast, the Internet encourages the rapid, distracted sampling of small bites of information from many sources. Its ethic is that of the industrialist, an ethic of speed and efficiency, of optmized production and consumption -Â and now the Net is remaking us is its own image. We are becoming ever more adapt at scanning and skimming, but what we are losing os our capacity for concentration, contemplation, and reflection.”
Tankeväckande, och inte så lite obehagligt.
En slags förlöpare till boken kan man hitta här, en text ur the Atlantic pÃ¥ just det temat, där Carr ställer frÃ¥gan: “Is Google making us stupid?” Den är ganska lÃ¥ng, men väl värd att läsa.
Själv ska jag bara läsa klart den bok jag håller på med just nu, och jag ska läsa klart den, sedan ska jag se vad som håller på att hända med min hjärna.
För er som skippade mesta delen av texten: boken ni bör läsa heter The Shallows:What the Internet Is Doing to Our Brains, av Nicholas Carr.
Malinka, kanske det är så, jag hoppas att det är så, för då borde min lässvacka gå över så småningom.
Anna: tack för den förklarande länken! Jag läste TEAL DEER och funderade, läste det baklänges, läste det högt för att se om uttalet kunde ge nÃ¥gon ledtrÃ¥d. Kände mig oerhört korkad tills jag sÃ¥ smÃ¥ningom klickade pÃ¥ länken…Kan du inte ge lite tips pÃ¥ hur man ska skriva lÃ¥ngt och läsvänligt pÃ¥ webben, vore mycket intressant!!
Louise: tack för läs- och radiotipsen, ska kolla in Carr på KCRW.
Carr var pa KCRW igar … Haller med om mkt men ar helt emot mkt han sager ocksa.
En anekdot ang PhD: min mor hade aldrig last en krim Inman hon skrev sin PhD (multidisciplinary — linguistics in world of engineering — or something). Och sedan hon skrev den laser hon kanske en litterar roman per 15 krim… Det hade aldrig aldrig hant innan!!!! Och har pagatt nu I ca 10 ar.
Man mar lite battre nar man laser Cognitive Surplus: Creativity and Generosity in a Connected Age skriven av Clay Shirky
ps http://www.urbandictionary.com/define.php?term=teal+deer
TEAL DEER!
Nä, jag skoja bara. Men jag hade faktiskt svårt att läsa din text, inte för att jag inte kan läsa längre texter, utan för att hjärnan reagerar olika på skärm och papper. Det har både med ljusstyrka, färgkontrast, textbredd och radhöjd att göra snarare än kunskap-intelligens-blaj. Man scannar. Samma text hade varit busenkel att läsa på papper eller med lite ändringar, men det har webbutvecklare vetat i flera år, och varje vecka får vi pusha kunder att inte ha med för stora textmassor utan listor eller headers. Jag tror faktiskt han har åtminstone delvis fel. Sen läser jag mindre jag med, men det beror mer på att jag brukade läsa (böcker) när jag hade tråkigt, och numera har jag andra grejer att plocka med då.
Jag har samma oförmåga att ta mig igenom böcker nuförtiden, fast jag förr brukade tugga i mig 4–6 böcker i veckan (mycket omläsningar). När jag läst ut en bok gick jag genast till bokhyllan och plockade ut en ny, och fortsatte med läsningen direkt.
Men jag tror att den avstannade läsningen beror på att jag inte längre har den där oavbrutna tiden att läsa, och än så länge är det så otroligt hackigt i småbarnsåren, att jag inte orkat lära mig läsa på ett annat sätt. Och därför mest blir irriterad för jag aldrig hinner komma in i texten.
Samma sak gäller för långfilmer, förresten. Har inte sett en hel långfilm sedan barnen föddes, tror jag. Borde nog ta mig iväg till en bio, där man inte har något val annars än att titta på filmen.
Och nu när jag skriver kommer jag ihÃ¥g när jag läste en bok i ett helt svep senast, när jag läste Bleeding Heart Square. En tjock bok. Och sÃ¥ fortsatte jag direkt med en tjock bok till. Jag mÃ¥dde dÃ¥ligt och hade tagit mig ur cirkulationen i hemmet. That’s why I made it. Twice.