Andres Lokko hörni. Är inte han en av vår tids skarpaste iakttagare av samhället? Har inte han nyss gett ut två böcker med sina tidigare publicerade, roliga och unika, krönikor som älskas av Sveriges samtliga kulturskribenter under fyrtiofem års ålder?
Om det nu är så, hur kan det då komma sig att Lokko i hans sommarprogram ägnar hälften av tiden till att kåsera om att man dricker mycket öl i England? Efter fem år i London är det just det budskapet han tycker är nytt och fräscht och lite småtokigt sådär för en inflyttad svensk; något som man gärna vill upplysa den hemmavarande svenska befolkningen om när man nu får detta unika tillfälle att leda ett Sommarprogram.
Okidoki.
Det är så fantasilöst, så slarvigt. Den enda som gjorde sådana kåserier bra var Torsten Ehrenmark och det gjorde han för trettio år sedan eller om det var ännu tidigare. På sextiotalet kanske? Herman Lindqvist försökte sig på samma sak ett par årtionden senare, men han var bara en trött kopia av Ehrenmark och dessutom inte det minsta rolig, bara just oändligt tröttsam, och efter det trodde jag att den där nu-ska-jag-berätta-en-tokig-historia-om-hur-ett-lands-befolkning-beter-sig-helt-crazy-och-inte-alls-som-vi-svenskar-genren hade självdött.
Sedan ägnade Lokko ungefär resten av tiden till att påstå att svenskar som bor i Sverige hatar utlandssvenskar. Det var något jag ville säga om det också, men det får bli senare. Jag måste rycka ut och leta rätt på två tanter i hjortronskogen. Nu får bären ta slut tycker jag.
Möjligen slightly off topic, men ändå, en kommentar till Annaa:
Schablonbilder eller stereotyper är ju förenklingar, men det kan ligga sanning i dem ändÃ¥. Och de skapas, tror jag, i kontrast till en egen kultur, och med den egna etnocentrismen intakt. Därav de (för svenskar) roliga observationerna om irländarna. Min partners moster är förskolelärare, av mexikanskt ursprung. Hon säger pÃ¥ fullt allvar att “white people don’t know how to raise their kids”, och med det menar hon att vita amerikaner inte har nÃ¥got sunt förnuft. Eftersom jag inte heller är vit amerikan kan jag tycka att det ligger nÃ¥got i det, och jag kan räkna upp egna exempel pÃ¥ avsaknaden av sunt förnuft. Men därmed inte sagt att det är sant, att alla vita amerikaner saknar sunt förnuft, eller att svenskar och mexikaner alltid har sunt förnuft.
Schablonbilden av utlandssvenskar känner jag igen när du beskriver den. Och jag tror att den bilden, på samma sätt, är en spegling av den egna svenska kulturen. Vissa saker sticker ut, som solen tex. Varför göra vädret till en del av schablonen? För att Sverige har uselt väder, förstås.
Men jag tycker verkligen inte illa om Sverige, tvärtom. I jämförelse med USA är det svenska välfärdssystemet fantastiskt, och svenskar fantastiskt lyckligt lottade som folk. Det finns en känsla av grundläggande solidaritet som är helt främmande för amerikaner. Vad som kan förvÃ¥na mig ibland är nÃ¥got som jag uppfattar som svenskt dÃ¥ligt självförtroende – en sorts kombinerad över- och undertro pÃ¥ den egna förmÃ¥gan och den egna kulturen. Och jag undrar om det är detta kollektiva dÃ¥liga självförtroende som kan fÃ¥ folk att känna sig utmanade av att vissa väljer att lämna? Jag tror inte heller att svenskar hatar utlandssvenskar, men schablonbilden är negativ, och jag kan inte komma pÃ¥ nÃ¥got positivt alls som skulle väga upp det i folks inställning.
Hakar på igen, har ju varit borta några dagar. Kanske är det så att man förvånas, som Lokko, över att en del gamla schabloner stämmer!
Men jag tror att ämnet är svårt. Dottern här släpper ifrån sig en del generaliseringar, ofta dräpande roliga, om sina nya landsmän irländarna som kanske skulle få dig att rynka på näsan och vilja ha djupare analyser.
HÃ¥ller med er bÃ¥da, Lotta och Ingegerd, om att det inte finns en enda kategori utlandssvenskar. Men det finns ju en schablonbild; det där rätt sÃ¥ välbärgade paret som tar ut sina pensioner nÃ¥gra Ã¥r i förtid, drar iväg och bosätter sig i svenskkolonier i södra Europa, eller numera även Thailand, och ägnar resten av livet Ã¥t att gnälla över hur dÃ¥ligt Sverige är. De som inte har haft barn i skola själva pÃ¥ 30 vet exakt hur illa det är med den svenska skolan, de har ingen som helst aning om hur skolsystemet fungerar i det nya landet, men de ser minsann hur rakt och fint de barnen gÃ¥r i sina fina skoluniformer, sÃ¥ det mÃ¥ste vara en väldigt mycket bättre skola! Man blir lite trött pÃ¥ dem…
Trött kan jag även bli pÃ¥ släktingen 51 idag som stack redan när hon var 20 och har lyckats uppfostra tre barn till uppfattningen att Sverige och svenskar är det töntigaste som gÃ¥r omkring pÃ¥ jorden, är man i Sverige behöver man faktiskt inte ens bemöda sig att umgÃ¥s med dem, det räcker att gÃ¥ omkring med ett drygt flin… Det väcker en del känslor.
Angående gamla favoriter så såg jag en dokumentär om min gamle journalistfavorit Jolo tidigare i sommar. Skulle jag nog inte gjort! Kanske inte heller börjat bläddra i de äldsta texterna av honom.
Vad härligt med lite debatt pÃ¥ denna sorgligt avsomnade blogg! Nej, jag tror definitivt inte att Ehrenmark skulle hÃ¥lla idag, han är urmossig, inte minst när han pratar pÃ¥ om “husmödrar” och om “gräsänklingar” som vattnar ihjäl kaktusar när lilla frun Ã¥kt till sommarvillorna. Det var dÃ¥ det… Men jag läste honom (de stod uppradade pÃ¥ en hylla i min pappas bibliotek) när jag var sisÃ¥där 12 och han var verkligen som ett fönster ut mot världen. Ã…h vad jag ville bli utrikeskorrespondent! Möjligtvis är mitt omdöme om honom färgat av dessa vaga minnen, men jag kommer ihÃ¥g att när jag lÃ¥ngt senare läste nÃ¥got av Herman Lindqvist sÃ¥ tänkte jag att det var sÃ¥ uselt i jämförelse med min gamla idol.
Nåväl. När det gäller Lokko. Kom igen, vilka är de två mest typiska stereotyper som existerar om britter? Kan det möjligtvis vara att de sitter på pubar och dricker öl, samt är artiga in absurdum? Den bilden kan man få bekräftad under en 4-dagars charterresa, men efter fem år i London tycker jag att man borde ha kommit förbi den och vilja visa andra bilder. Visst kan man som inflyttad svensk fnissa åt att till och med trasiga hemlösa britter är så artiga att de ber om ursäkt för sin illaluktande existens och att andra britter tycker att detta är helt i sin ordning är ju ännu lite knasigare, men jag hade väntat mig mer av en smart och egensinnig journalist.
Lotta, håller med, jag känner mig inte direkt hemma i kategorin utlandssvenskar, Vi är väl som folk är mest, lika unika och spännade eller ointressanta och gnälliga, vi råkar bara bo i ett annat land. Ser fram emot fler inlägg i ämnet!
Jag vet inte om jag tycker att “utlandssvenskar” är nÃ¥gon enhetlig kategori, egentligen. Det finns sÃ¥ mÃ¥nga olika anledningar och erfarenheter. Men det är väl klart att människor som flyttar mellan kulturer kommer i ett läge där de inte riktigt hör hemma nÃ¥gonstans. Jag tror (är dÃ¥lig pÃ¥ att minnas siffror) tre fjärdedelar av Kaliforniens befolkning antingen är invandrare eller barn till invandrare, till exempel. Det som skiljer svenskar, och Sverige, är stabiliteten, tycker jag. Och mot den stabiliteten ter sig kanske utlandssvensken annorlunda. (Detta bara som en kommentar till Annaa.)
Jo, en sak till. Jag är inte alls säker på att Thorsten Ehrenmark skulle hålla idag. Jag tror att många av hans krönikor och pratprogram skulle uppfattas som mossiga och ytterst fördomsfulla! Inte minst vad könsroller beträffar.
Var tvungen att lyssna på Lokko och håller faktiskt inte riktigt med. Jag tror problemet var att han i början av programmet inte riktigt hittade rätt ton. Det var inte riktigt roligt, vet inte ens om han tänkt sig det själv, och det var inte nog allvarligt för att bli intressant. Programmet var direktsänt, han hamnade förmodligen lite utanför manus och sa faktiskt själv att det inte var meningen att det skulle handla så mycket om alkohol.
Jag tyckte inte alls att han hävdade att engelsmän beter sig helt crazy, han pekade på några skillnader i beteenden. För mig verkade det som om han var där nog många utlandssvenskar hamnar, i stadiet där man börjar känna sig osäker på var man hör hemma. Var drömlandet så bra som han hoppats? Osv.
Den sista delen av programmet tyckte jag var bra, där kom den politiske Lokko fram. Som vågar kritisera hur det välfärdssystem som faktiskt börjat byggas upp i England håller på att brytas ned. Oron för framtiden i ett land där en dagisplats kostar flera tusen i månaden och där man inte kan vara säker på att få låna pengar till ett hus trots att man har en efter svenska mått mätt hög inkomst. Cecilia, Lokko och hans sambo är inga låginkomsttagare, det var faktiskt det han försökte säga!
Har ju skrivit lite om det där med utlandssvenskar förut i min blogg och ska försöka peta ihop ett inlägg om det endera dagen!
jahaha, där bodde min morbror Erik och hans fru Irene minsann.
Jag kommer fr Korpilombolotrakten.
Ja och sÃ¥ var det ju det där med att britterna är sÃ¥ artiga…is that so?
M-L, jag tillbringar sommaren i en liten by tre mil utanför Gällivare. Min mamma kommer frÃ¥n Tärendö sÃ¥ jag är i alla fall halv Tornedaling 🙂
VAR i norra Norrland…? (Jag aer en utflyttad Tornedaling)
Jag trodde ocksa att han skulle saga nagot intressant, men nej. Lite smatokigt (eh, mja) sadar att nu raknas han som laginkomsttagare (surprise liksom – han har ingen saker inkomst och har inte bott i London speciellt lange men tycker att banken glatt ska lana ut pengar till honom?) och minsann alla i London dricker ol pa lunchen och ater bara chips och om inte de rediga svenskarna fanns sa skulle det minsann inte bli nagot gjort pa reklambyraerna. Jag sager som du – okidoki. Totalt korkat.