Jag vet inte om det är resfeber eller den alldeles för stora och alldeles för sena middagen igår kväll som jag ska skylla på, men nu är klockan 3:47 och jag kan inte sova. Istället sitter jag vid min dator vid mitt köksbord i min stuga och irriterar mig på just det, att jag inte kan sova.
Det ser inte alls ut som på bilden, den där bilden är tagen en sen kväll i mitten på augusti förra året. Då var det mörkt, det är det inte nu för solen börjar gå upp och med lite tur så blir det en solig näst sista dag i fosterlandet. Som kompensation. Som ett försiktigt löfte om att nästa sommar blir det bättre, nästa sommar kommer solen att lysa över Norrland också, välkommen tillbaka.
Jag tycker om bilden, det är så jag gärna vill föreställa mig mina sensommarkvällar: sittandes vid min dator, vid mitt köksbord i min stuga, skrivandes angelägna saker, medan barnen snusar i rummet bredvid.
Så blev det inte. Inte en enda gång blev det så. Eller jo, möjligtvis någon enda kväll när Jeff fortfarande var här. Därefter har jag stupat i säng med mina barn som varit totalt oförmögna att somna före elva på kvällarna. Jag har knappt ens läst något. Däremot har mina barn lärt sig en drös kortspel och kort har vi spelat, herregud vad vi har spelat kort.
Och så har jag tränat. Jag har cyklat och sprungit och gått och om tre timmar ska jag upp och springa 4 x 9 minuter med två minuters gång emellan samt avslutande stretch, allt enligt Tjejmilens träningsprogram. Det är suveränt. Inte för att jag ska springa Tjejmilen men för att jag gärna vill orka springa en mil på en timme. När jag springer ska jag lyssna på Monika Fagerholms sommarprogram. Det blir fint det.
Nu måste jag bestämt sova.
Tack min vän, och jag ser fram emot synpunkterna 🙂
Happy travels! Jag samlar mig till en synpunkt pÃ¥ det där med utlandssvenskar… tar kanske ett par dar till.