Sitter i en gungstol på en veranda på ett hotell i Disney World och betraktar regnet. För en stund sedan sken solen över poolen, sedan kom regnet och åskan och då stängde poolen. Sedan vräkte regnet ner i en kvart och nu har det strilat ett tag. De säger att om en timme har det gått över och solen kommer fram igen. Sådär håller det på.
Det är ett galet, sällsamt väder i den här delen av landet.
Vi befinner oss alltså i Floria, utanför Orlando, men i allt väsentligt befinner vi oss i Disney World. Jag vet att det finns ett Florida där ute, men jag har bara skymtat det under resan från flygplatsen. Det är som att befinna sig i den där filmen med Jim Carrey, vavarenudenhetterå?
Disney tar hand om oss, tar hand om allt. Efter att resan blivit bokad skickade de oss biljetter i form av smÃ¥ spiralblock som i detalj talade om hur resan skulle gÃ¥ till. När vi kom fram till Orlando tog de hand om vÃ¥rt bagage, slussade oss genom flygplatsen, visade oss till rätt kö för rätt buss, en särskild Magisk Expressbuss (men mitt säte var trasigt och sÃ¥ fort jag rÃ¥kade luta mig en aning bakÃ¥t hamnade jag i knät pÃ¥ en stackars mamma med en liten unge i famn, det var ingenting magiskt med det alls) och sedan Ã¥kte vi hem till vÃ¥rt hotell. “Welcome home” stod det pÃ¥ en skylt i entréen.
När vi ringer till receptionen svarar en vänlig röst nÃ¥got i stil med “Thanks for sharing our dream with us, this is…, how can I help you? Samtalet avslutas med ett vänligt “Have a magical day.”
(När jag ringer till receptionen en andra gÃ¥ng för att ställa samma internetfrÃ¥ga eftersom jag inte förstod det första gÃ¥ngen avslutas samtalet med ett alldeles vanligt o-disneyigt “bye.” Jag förstÃ¥r att det var en korkad frÃ¥ga som jag borde ha begripit första gÃ¥ngen hon förklarade det för mig.)
När Jeff senare vänligt pÃ¥pekar för en en person i receptionen att vi mÃ¥ste ha fÃ¥tt hotellets absolut sämsta rum med utsikt över parkeringsplatsen uppgraderas vi till en tvÃ¥rumssvit med utsikt över “savannen” där zebror och giraffer och smÃ¥ märkliga hjortar ströver omkring. Sviten är USD1100 dyrare per natt än vÃ¥ra ursprungliga rum, men vi behöver inte betala mellanskillnaden. Vi vet inte riktigt hur det gick till, det var nÃ¥got magiskt över det hela.
Den här resan är en bonus. Inte riktigt den semester jag hade valt om jag hade fått välja, men nu var det inte jag som valde och det är helt ok. Det är en familjesemester där jag tar varje tillfälle i akt att fly familjen, att sätta mig någonstans i ett hörn, i en gungstol på en veranda till exempel, och läsa mina böcker. Det är också helt ok; vi är flera vuxna och det märks inte så mycket om jag är borta.
Nu slutar det regna. Snart hittar mina barn mig, då ska vi gå och bada. Tills det börjar regna igen.
Ah, så var det. Tack.
Filmen du tanker pa med Jim Carrey heter The Truman Show 🙂