sanity calms, but madness is more interesting

September 30th, 2010 § 0 comments

61h3GQcPGsL._AA115_

Efter att umgÃ¥tts med ett gäng härliga människor, druckit en gin&tonic och ätit det som med all sannolikhet mÃ¥ste vara universums godaste Chinese chicken salad pÃ¥ Katsuya i Brentwood Ã¥kte jag hem och tittade pÃ¥ Lawrence O’Donnell.

Fick veta att det finns en Tea Party Coloring Books for Kids som jag förstÃ¥s blev nyfiken pÃ¥ och genast ville beställa, men pÃ¥ Amazon skulle leveransen ta 1-2 mÃ¥nader. Inte sÃ¥ konstigt kanske, mÃ¥larboken utgör, enligt en entusiastisk reviewer (fem starka stjärnor) “an honest, educational product that explains to children and parents a part of todays political climate.” Därmed är det högst troligt det närmaste en nedskriven, sammanhÃ¥llen programförklaring the Tea Party har kommit och dÃ¥ kan man ju förstÃ¥ att intresset är stort och leveranstiden lÃ¥ng.

Inspirerad av intervjun med Matt Taibbi, och för att jag är intresserad av ämnet (jag missade Beverly Hills Tea Party get together häromdagen, hur klantigt var inte det?), läste jag också Taibbis artikel i Rolling Stone Magazine i samma ämne: Tea & Crackers: How corporate interests and Republican insiders built the Tea Party monster.

Möjligtvis inte den mest balanserade artikeln, men rolig och informativ.

En av Taibbis slutsatser är att tea-party anhängare, förutom att de är “flat-out batshit crazy” ocksÃ¥ drivs av en längtan att vrida tillbaka klockan, till en tid dÃ¥ allt var enklare, mer begripligt:

At times, their desire to withdraw from the brutally complex global economic system that is an irrevocable fact of our modern life and get back to a simpler world that no longer exists is so intense, it breaks your heart.

Ringer det inte en liten klocka i varje svensks huvud när man läser det där? Påminner det inte en hel del om Sverigedemokraterns rädsla för den bökiga nutiden och deras längtan tillbaka till en annan, enklare, tid, en tid när stugorna var röda, barnen  blonda och där omvärlden i all sin röriga mångfald inte obönhörligt stod och knackade på?
Klockan ringer igen när Taibbi skriver om tea party-anhängarnas syn på sig själva som en diskriminerad vit minoritet som får stå tillbaka för latinos och african-americans som kostar samhället en massa pengar, kostnader som den vita diskriminerade minoriteten naturligtvis får betala:
It’s not like the Tea Partiers hate black people. It’s just that they’re shockingly willing to believe the appalling horseshit fantasy about how white people in the age of Obama are some kind of oppressed minority. That may not be racism, but it is incredibly, earth-shatteringly stupid.

Sarah och Jimmie. Sida vid sida, skådandes tillbaka till sagornas och lägereldarnas tid. Citatet i rubriken är John Russells.

Tagged

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

What's this?

You are currently reading sanity calms, but madness is more interesting at Ingegerd Landström.

meta