Jag plockar bär nuförtiden. Springer runt i skogen och ropar emellanÃ¥t “Hääär finns det bääär” till mina föräldrar som oftast är med mig. De hör lite dÃ¥ligt bÃ¥da tvÃ¥ sÃ¥ jag mÃ¥ste ropa högt, vilket har den fördelen att bÃ¥de björnar och brunstiga rentjurar hör att vi kommer och hÃ¥ller sig pÃ¥ behörigt avstÃ¥nd.
Jag ropar dessvärre inte så ofta som jag skulle vilja, för det finns knappt några hjortron att tala om i de norrländska skogarna i år. Man går och går över oändliga myrar och hittar ett bär här och ett där och allt som oftast dyker man in i ett stort buskage där moln av myggor väntar på en och har man tur så hittar kanske man hittar fyra stora vackra hjortron och sedan går man vidare. Mot nya myrar och nya buskar och kanske ett och annat hjortron.
Jag älskar att plocka hjortron!
Jag har ocksÃ¥ avskytt alla former av bärplockning, först förra sommaren upptäckte jag det fantastiskt roliga med att plocka hjortron. BlÃ¥bär känns fortfarande lite tveksamt. De är sÃ¥ smÃ¥ och det tar sÃ¥n tid och jag blir sÃ¥ less. Kanske nästa sommar…
Själv har jag fart fram som en mullvad i blåbärsskogen.Fattar fortfarande inte vad som flög i mig då jag tidigare har tyckt att denna aktivitet varit otroligt seg.Men i år gick jag runt i skogen med sommarpratarna i öronen. Det var fatiskt ganska mysigt.Tur att du inte stötte på någon nalle. De kanske var mätta efter att ha käkat alla bären :)Ha det gott