Vaknade sur och grinig och rastlös. Har inte tid att vara ledig, har inte tid att bada och laga mat och åka på cykelutflykter och medla mellan tjafsande bröder varenda dag i två månaders tid: jag måste söka jobb, försöka skriva, köpa hus, komma underfund med vad jag ska göra av mitt liv. Det vanliga.
“Jag tar tjänstledigt idag”, sa jag där jag satt vid köksbordet med mitt kaffe och var grinig. “Idag orkar jag inte vara morsa.”
Mina barn och deras kusiner ignorerade mig, av naturliga skäl. Vadå tjänstledig? Vadå inte vara morsa?
Och nej, så kan man ju inte hålla på, är man morsa så är man. Så vi resonerade om vad vi skulle ta oss till denna kyliga, molniga dag och kom fram till att vi åker och badar på ett äventyrsbad.
“MEN”, sa jag. “Efter lunch. Efter att jag har fÃ¥tt stänga in mig i ett rum med min dator i tvÃ¥ timmar och alla barn ska vara snälla som änglar och inte störa mig ett enda dugg, inte ens ni, mina tvÃ¥ älskade söner som för närvarande hÃ¥ller pÃ¥ att driva mig till vansinne.”
Nu har det snart gått två timmar och jag har suttit i ett rum för mig själv och alla barn har verkligen varit änglar. Till och med mina två älskade söner.
Nu åker vi och badar och jag är inte alls rastlös längre.
hejsan!! mina basta tankte bara checka om ni har setthttp://youtube.com/watch?v=GfjCYH0J6Swhar ni sett nagat liknande innan?MvhAgneta