Som vanligt förundras jag över alla nya ord och uttryck som mina barn börjar använda efter ett par veckor i Sverige. De flesta känner jag igen frÃ¥n förra Ã¥ret och de är lika fula eller märkliga nu som dÃ¥, men det är som det är med den saken, bara att “gilla läget” som man säger.
Ett uttryck undrar jag dock mycket över, nämligen “ofta.” Inte ofta i den gamla vanliga hederliga betydelsen nÃ¥got som förekommer regelbundet, utan mer som ett sarkastiskt “yeah, sure.”
Så här:
“Jag sprang Tjejmilen pÃ¥ 35 minuter blankt förra Ã¥ret.”
“Ofta.”
Eller så här:
“Kan inte du följa med mig ut och plocka bär imorgon?”
“Mäh, ofta.”
Eller:
“Ofta jag tänker sitta barnvakt ikväll.” (Betyder alltsÃ¥ att jag aldrig i livet kan tänka mig att vara barnvakt ikväll.)
Det låter ju inte riktigt klokt det där och dessutom är det fullständigt ologiskt. Är det något slags lokalt lulemål eller pratar hela landets fjortonåringar på detta vis?
Aldrig hört… kanske för att jag inte umgÃ¥s med tonÃ¥ringar när jag är i Sverige 😉
Irriterande ofta förekommande bland 14-Ã¥ringar i Västra Götaland med! 🙂
Ja, förändringar är nog bra, men ofta, det lÃ¥ter bara sÃ¥…märkligt…Men det är nyttigt att jag kommer hem en gÃ¥ng om Ã¥ret och blir uppdaterad om det senaste. Eller snarare är det väl nyttigt för ungarna.
Ofta. Hur många gånger har jag hört detta ord under de sista 2-3 åren? Ett annat högfrekvent ord är typ. Undrar vilka ord som var inne när jag var ung för sådär en miljon år sedan. Jag vet att det var mycket hon bá och han bá men jag kommer inte på några andra ord för tillfället, men jag vet att äldre förfärades över ordet tjej när det dök upp, tider och språk ändras och det är väl härligt.