Så låter det alltid i alla till synes opretentiösa inredningsreportage man händelsevis råkar läsa och jag undrar alltid hur folk har tid att springa på loppisar och hitta gamla saker hela tiden.
Nio gånger av tio hittar man inget; det går en förfärligt massa saker man inte vill ha på varje grej som man tycker om. Jag har inte den tiden och dessutom tycker jag inte att det är särskilt roligt att leta gamla grejer, så jag går nästan aldrig på loppmarknader eller auktioner. Jag skulle vilja vara en sån person som gör det, det vore väl kul att ha lite gamla, återvunna, egenhändigt renoverade möbler i huset, men nej. Jag vill ha det, men jag vill inte spendera tid på att hitta dem.
SÃ¥ blev min man Craig’s List-hooked och nu är jag helt plötsligt där. I Sköna Hem-artikeln. Det där citatet kunde vara mitt.
Jeff skickar länkar på saker som han hittar och jag säger ja eller nej och sedan slår han till. Det tar mig nästan ingen tid alls, möjligtvis kan jag vara tvungen att hämta något nån gång, eller ta emot pengar från någon som köper något av oss, men vanligtvis klickar jag bara på länken jag får skickad till mig.
Jag är nöjd för hela proceduren tar tre sekunder; Jeff är nöjd för han hittar konstiga saker och sparar lite pengar emellanåt.
Häromveckan köpte vi ett skrivbord för 120 dollar av en kille i Malibu. Jeff hittade den, jag mailade killen och frågade om vi kunde få titta på den samma kväll, och Jeff åkte och hämtade hem den.
Visserligen tog det ganska länge att slipa och lacka det gamla öket, men det var det värt.
Nu har jag ett eget skrivbord, ett där jag inte behöver trängas med smulor efter frukosten och som jag inte behöver rensa varje eftermiddag när ungarna kommer hem och ska göra läxor.
Mitt skrivbord, bara mitt. För 120 dollar och med en tidsåtgång på totalt tre timmar av vilka samtliga gick åt till att lackera (Jeff slipade, jag hatar att slipa, det finns inget tråkigare i denna värld än att slipa). Inget oändligt botaniserande bland möbler i olika stadier av förfall där man inte vet vad som eventuellt är ett kap och vad som är bortom all räddning, oavsett slipinsats.
Sköna Hem, jag är redo.
ps. Som av en händelse skymtar en nyligen rödmÃ¥lad vägg pÃ¥ bilden. Mina röda väggar – jag älskar dem!
Åh stolen ja, jag vet, stolen är ingenting annat än en katstrof. Min rygg och mina axlar är en katastrof, efter flera års sittande på köksstolar och biblioteksträstolar och mestadels med laptop och inget handledsstöd så är min kropp i ganska uselt skick och det är för sorgligt. Jag går på jym som en liten iller och det har blivit lite brättre och vilken dag som helst nu ska jag köpa en ordentlig stol. Och allt annat som jag behöver för att palla en dag vid mitt fina skrivbord
Jatte snygt skrivbord! Men nu tycker jag det ar dags att inforskaffa en skon kontorsstol. Aven fast det kanske inte ar sa snyggt med en kontorsstol. sa ar det sa skont for ryggen!