Är inte det märkligt att människor som har det gemensamt att man älskar det skrivna ordet, som har hundratusen tankar i sina huvuden – stora grandiosa tankar och smÃ¥ meningslösa – som man bara mÃ¥ste, mÃ¥ste fÃ¥ ur sig för att det ska bli plats för nÃ¥got annat, för nästa tanke; som sitter hukade över sina datorer och klurar över om det inte kanske passar bäst med ett kommatecken där eller om man ska vÃ¥ga sig pÃ¥ ett semikolon; är det inte märkligt att en relativt stor andel av dessa skrivälskande människor som väl rimligtvis borde vara fullständigt euforiska över sÃ¥väl alla de möjligheter som ny teknik ger som över att det fortfarande finns butiker med väggarna fyllda av underbara prasslande papperstidningar och tidskrifter frÃ¥n golv till tak inte är det utan istället grupperar sig i det gamla vs det nya och ägnar dyrbar skrivtid tlll att beskriva hur meningslöst, pladdrigt och dÃ¥ligt det nya är, alternativt hur förfärligt gammalt och omodernt och skitviktigt det gamla är i syfte att en gÃ¥ng för alla bestämma vilken gruppering, den gamla eller den nya, som är den viktigaste MAKTFAKTORN i samhället.
Ja, svarar jag på den frågan, det är mycket märkligt.
Leave a Reply