Ja, jag vet, de är verkligen makalöst högljudda, de nya, 100 % komposterbara, Sun Chips-påsarna. Första gången man hör det där vassa SKRAAASCHET så hoppar man till lite, undrar om man hörde rätt och om en påse chips verkligen kan låta sådär. Och så klämmer man till lite bara för att testa och hör samma vassa SKRAAASCH igen och tänker What the heck!?
Men ändå, högljutt eller ej, att skriva till tillverkaren av påsarna och klaga på oljudet, vilket i sin tur för med sig att tillverkaren drar tillbaka påsarna från marknaden är inte det lite, vad ska man säga, korkat?
Med tanke på omständigheterna, att vi måste vara beredda på att göra en del rejäla uppoffringar för att få ordning på miljöproblemen så gott det nu går, så förefaller inte högljudda chipspåsar vara vårt största problem.
Just den uppoffringen kunde man kanske tänka sig att vi hade varit villiga att ta. Man skulle kanske kunna tänka sig att vi hade hällt chipsen i en skål och betrakta problemet som löst, istället för att ta oss tid att kontakta tillverkaren och påtala att vi aldrig mer kommer att köpa en Sun Chips påse någonsin, såvida de inte drar ner på volymen.
Men det gör vi alltså inte. istället skriver vi brev och när de 100% komposterbara påsarna så småningom dras in så blir vi nöjda och betraktar det som en seger.
Ibland känns blotta tanken på en annorlunda värld mycket, mycket avlägsen.
Steven Colbert rapporterar vidare.
Leave a Reply