Det var kö vid amerikanska ambassaden när vi kom fram. En lång kö, kanske 20 meter eller så, men det var ingenting som vi behövde bekymra oss om. Vi gled förbi till vänster om kön, ställde oss vid skylten "US citizens" där ingen annan stod och två sekunder senare öppnades dörren och en vakt kom ut.
"US citizens?" frågade han.
"Yes", sa Jeff.
"Can I see a passport." En order, ingen fråga.
Vi tog fram vår lilla passhög, vakten kastate en blick på det översta passet, nickade, gick åt sidan och höll upp dörren för oss: "Welcome home."
Jeff suckade lättat. Ungarna fnissade. Jag tänkte att jag ska nog se till att få in den där medborgarskapsansökan till hösten i alla fall.
Leave a Reply