Ännu en flygresa avklarad och jag går nu och funderar på hur jag ska vidareutveckla min strategi. Jag tvekar mellan två olika alternativ och jag har svårt att bestämma mig. Det är ett stort beslut att fatta; det har med hela mitt förhållningssätt till omvärlden att göra. Såhär:
Alternativ 1: Så fort vi satt oss på planet knackar jag den person som sitter framför min 4-åring på axeln och säger. "Hej du, ursäkta, jag vill bara säga att min 4-åring sitter här bakom dig. Hans ben är precis så långa så att han gärna använder din stolsrygg för att sätta sig tillrätta på stolen. Jag vet att det är irriterande och jag lovar att jag verkligen ska försöka se till så att han inte stör dig, men det kommer nog att hända någon gång då och då. Jag hoppas du har överseende med det."
Alternativ 2, som jag i sÃ¥ fall kommer att använda mig av när personen framför Erik fÃ¥tt tvÃ¥-tre knuffar i ryggen av smÃ¥ 4-Ã¥ringsben under loppet av en timme och ilsket vänder sig om och fräser nÃ¥got otrevligt eller ger mig/min son/oss bÃ¥da en mördande blick, bestÃ¥r i att jag svarar denna person ungefär sÃ¥ här: "Hörru min vän, du sitter i ekonomiklass pÃ¥ flyg, vi är tvÃ¥hundra personer som sitter packade som sillar här. Är du sÃ¥ korkad att du trodde att det ingick i priset att du skulle fÃ¥ sitta totalt ostörd i tio timmar med alla dina medresenärer fastlimmade vid sina stolar och med en enda tanke i sina huvuden: Att inte störa dig? It doesn´t get any better than this – deal with it, or get a fucking first class ticket (lite svÃ¥rt med den svenska översättningen där pÃ¥ slutet, ibland är engelskan oslagbar. Särskilt när man är arg)."
Om personen framför mig är en stor, muskulös man som breder ut sig över sina stolsgrannar (vilket händelsevis var fallet på denna resa) så skulle jag, beroende på graden av aggressivitet från hans sida, eventuellt lägga till följande: And besides, I think the person next to you would rather have the occasional kick in the back from a 4-year old with no shoes, than your ridiculously oversized arm in her lap the entire trip. Now get out of my face muscle boy, you disturb the hell out of me."
Ja, ni hör ju. Totalt olika alternativ, totalt olika sätt att ta sig an sin omvärld.
Jag tror att alternativ 2 skulle vara ganska tllfredsställande att använda sig av på kort sikt och det fortsatta samtalet skulle kunna ta sig många spännande vändningar. Eventuellt skulle det kunna engagera både medresenärer och kabinpersonal i ett livligt samtal. På lång sikt tror jag dock att det skulle göra mig till en likadan människa som den jag har framför mig och det vore förfärligt sorgligt.
Jag får fundera vidare, jag har ju ett par månader på mig att bestämma mig. Jag hoppas jag bestämmer mig för ettan.
Hej Camilla, vad kul att du har hittat hit! Och nej, jag skulle aldrig lata mina ungar sparka nagon pa smalbenen i fyra timmar, inte i fyra minuter heller. Jag skulle heller aldrig tillata mina ungar att sparka pa nagons stolsrygg oavbrutet pa en langflygning. Daremot tycker jag att manga manniskor har noll tolerans mot barn, forvantar sig att de inte ska gora nagot som helst vasen av sig och ar forbannat otrevliga om nagon liten manniska skulle ha mage att stora deras tillvaro. Det ar sana manniskor som far mig att overvaga alternativ 2…
Hej,Slank in på din blogg gm någon annan (tror jag, sitter surfar runt lite) och tycker att du har en trevlig blogg som jag kommer att fortsätta att läsa.När det gäller alternativen skulle jag bli glad för 1:an om jag var den som satt framför sonen.Råkade ut för en liten person på ett tåg för nga år sen som satt mittemot mig. Och sparkade mig på smalbenen i 4 timmar! Det var ingen höjdare direkt att hoppa av tåget med helt blåa ben.Ha det gott.Camilla