Aaaa the frustration of att komma från en liten ort belägen vid världens ände. Eller i alla fall ovanför polcirkeln. Nu har vi lyckat boka påskbiljetter till Stockholm och det var verkligen inte enkelt, fråga min man som gjorde allt jobbet. Två gånger gjorde han det dessutom, för jag hade inte riktigt ordning på min brors förehavanden och så visade det sig att han skulle vara bortrest när vi kommer och hela resan skulle helt plötsligt behöva flyttas framåt en vecka. Då suckade Jeff och bokade om alltihop och jag undrade i mitt stilla sinne hur han orkar med mig och mitt oorganiserade väsen, men det gör han och för det kan jag tycka att han borde få något slags pris. En boxervalp kanske?
Hur som helst, biljetterna till Stockholm är bokade, nu är det mitt jobb att ta oss norrut och det är här frustrationen kommer in. Det borde vara så enkelt, det är ju bara några larviga inrikesbiljetter, men allt är fullbokat, allt är dyrt, inga tider stämmer och om vi inte vore så trötta när i kommer fram så skulle vi bara hyra oss en bil och köra hela vägen. Kanske vi gör det.
Men vi ska hem till påsk. Jag har inte tillbringat en vår däruppe på sju år. Mina barn har aldrig gjort det, förutom Max och Alicia en gång när de var så små så de knappt kunde gå i snön och inte har några som helst minnen av. Men nu ska vara där i två veckor. Vi ska åka slalomskidor och längskidor och grilla korv. Vi ska åka upp till fjällen och bo i en liten ark mitt ute på en stor fjällsjö och där ska vi köra skoter och åka skidor och fiska. På kvällarna ska vi bada bastu för min bror har inte bara byggt en ark, han har byggt en arkbastu också och till den hör tydligen något som kallas bastutunna, vilket innebär att man kan ta sig ett dopp efter bastun utan att behöva hugga hål i isen och sänka sig ned i fruktansvärt kallt vatten. Erik tränar snowboardhopp på mattan i vardagsrummet. Jag ska se till att boka de där f-bannade biljetterna.
(Alltså, jag bor inte fullt så långt norrut som man kan tro av fotot. Men känslan är precis den: en landsväg i riktning ut mot de ödsliga vidderna i fjärran. På gott och ont.)
Billiga och billiga vet jag inte, men biljetter har vi sÃ¥ nu är det bokat och klart. Yeih! Och snowboard, hm ja, jag vet inte, jag är ju gammal skidÃ¥kare och tycker nog att de borde börja med just det. Vi fÃ¥r diskutera saken över en after ski när vi ses 🙂
Visst är det hopplöst med biljetter hit och framförallt vid större högtider, men jag hoppas att ni får tag på billiga biljetter. Hälsa Eric, Max och Alicia att jag längtar efter att få se dem på snowboard , för de tänker väl ändå inte stå på ett par slalomskidor?
Idag är det varmt, vi ser solen och påsken känns inte längre så avlägset. Jag längtar! Kram