"Men du", sa jag till min läkare, "kanske jag har högt blodtryck bara för att jag lider av sjukhusskräck och är förfärligt stressad över att vara här? Tror du kanske att det kan vara därför?"
Min snälle läkare log vänligt och sa att "ja, man vet ju aldrig, kanske det."
Sedan gav hon mig i uppdrag att mäta hemma var tredje dag i en månads tid och komma tillbaka till henne med resultatet.
Så nu gör jag det. Mäter hemma. Jag mäter på morgonen och det är för högt, men det är väl inte så konstigt för alla ungarna ska iväg till skolan och lunchlådorna är inte klara och jäklar, vi glömde tanka bilen igår kväll och varför finns det aldrig några rena strumpor i det här huset??? Klart jag är stressad och att trycket är för högt.
Jag mäter på kvällen när jag kommer hem från jobbet och det är för högt då också, men det är ju allmänt känt att kvinnors stressnivå går upp när vi kommer hem, till skillnad från mäns som går ner. Behöver inte betyda någonting alls.
Kanske imorgon, lördag morgon vid halv sju-tiden, precis innan jag masar mig ut på joggingrundan. Då är allting lugnt och fridfullt, ungarna sover fortfarande och inga måsten har hunnit torna upp sig vid horisonten. Då kan jag sätta mig ner i soffan med min lilla apparat och mäta i lugn och ro allting kommer att vara alldeles normalt. Så får det bli.
Jag pratade just i helgen med ett par kompisar om när du och jag åt en hel pepparkaksburk efter en trevlig fest. Dessutom berättade jag om vår egenkomponerade drink som späddes ut med spadet från halverade päron, mums. När du kommer hem så kan vi prata lite om krämpor, men mest ska vi njuta av en kopp te och lite skvaller. Kram
Ja, det är ju det där med alternativet som man ska accpetera. Se alternativet i vitögat helt enkelt, och sedan vara glad och tacksam över att det finns så bra mediciner. Tänk, om några månader får vi sitta där vi köksbordet med varsin kopp te och prata krämpor. Hjälp! Det var ju bara typ fem sekunder sedan jag låg i din soffa på söndagsmorgnarna, trött och bakis och allt det där. Håhåjaja.
Glömde att skriva Du kommer fixa det här med blodtrycket, för det är en sådan person du är, en som fixar det mesta. Men jag förstår dina tankar, har själv svårt att acceptera att jag ska äta Levaxin (för ämnesomsättningen) resten av mitt liv. Men vad är alternativet? Det är tufft att fylla tant.
Du är söt!! Jag blir alltid lika glad över att läsa om dina strategier att möta med- och motgångar. Kram