Det var då en förbannat seg dag idag. Mest har den bestått av läkar- respektive tandläkarbesök och om tre fjärdedelar av arbetsdagen går åt till det så blir den resterande enda fjärdedelen inte så effektiv. Inte för mig i alla fall och i all synnerhet inte efter att  jag tappat allt sans och vett och drabbats av akut tandläkarskräck när Dr Zola just dragit in bedövningsnålen i käken på mig. Mindre sammanbrott hos tandläkaren gör mig trött.
Det har inte alltid varit så. Jag har väl varit som de flesta andra, inte precis gillat att gå till tandläkaren, men, ja, det måste göras så man går dit och hoppas att det ska gå relativt fort och smärtfritt.
Tills i december, när jag fick en visdomstand utdragen. Det var så h-vetes obehagligt: så många instrument i munnen, så mycket personal ståendes runt omkring mig, så mycket blod i munnen. En tand som inte ville bli utdragen, en tandläkare som tog i så det spräckte och knakade i hela mitt huvud och så jag då, med min latenta sjukhusskräck, som helt plötsligt inte kunde andas och inte tänka en klar tanke förutom att jag måste bort, jag får inte börja gråta och Jeff måste komma och hämta mig.
Jag satt kvar förstås, tårarna sprutade och den saklige tandläkaren tog paus då och då för att jag skulle kunna andas och få ordning på min panik. Det gick sådär.
Tanden bredvid den utdragna tanden sprack efter det där, nu ska den fixas och idag satt jag där och  hyperventilerade igen. Dr Zola, min vanlige tandläkare och en vänlig själ, tog det lugnt, hämtade fler näsdukar och gick iväg en stund för att jag skulle få bestämma mig för om jag skulle klara av det här eller inte. Jag bestämde mig för att det skulle jag och sedan gick det ganska bra ändå.
Nu sitter jag på mitt fina lilla bibliotek och ska göra något produktivt ett par tre timmar framöver. Det går sådär.
Jag var där igår igen och nu gick det bättre. Inga sprutor inblandade denna gång dock, det kanske var därför det gick ganska bra. Eventuellt måste jag göra en rotfyllning på den spruckna tanden, då får det bli valium!!
Valium. Min tandläkare skriver ut en liten dos så fort jag ska göra ngt som kräver bedövning. Själva rotandet stör mig inte, men sprutorna i munnen får jag panikångest av, valium gör delvis att det inte känns så paniskt, delvis att man slappnar av så bedövningen tar bättre. Man måste ju ha skjuts dock.
Bra att du tog tag idet! Jag vet hur det ar…skulle dra ut en visdomstand i sverige for lange sedan. Av nagon som aldrig dragit ut en tand forut..inte nog med det.. fick betala for hur lange det tog ( folktandvarden) jag fick nagon som aldrig dragit ut nagon tand..hemskt…min tand hade jatte langa rotter, det tog tid och det gjorde hemskt ont..efter det fick jag tandlakrskrack..somjag aldrig trodde jag skulle drabbas av…jobbigt har det varit efter det…tyvarr.